söndag 5 januari 2014

Lilla Maia är inte rädd för vintern

Går runt, runt i trädgården för att försöka hitta något intressant. Men det är inte det lättaste så här i gråmörkret. Helt otroligt vilken mild och konstig vinter. Men den kommer väl. Kanske redan till helgen då det ska bli flera minusgrader. 

Redan nu förbereder sig buskar och träd med väl inbäddade bladknoppar inför våren. Fastnade på min rundvandring för lilla 'Maia' som har knoppar som ser ut att spricka vilken dag som helst. Men även om 'Maia' är en liten rönnspirea, Sorbaria grandifolia och även om hon har bladsprickning tidigt så är det många månader kvar innan det är dags. 


Vinterknopp



Hittade 'Maia' förförra sommaren då jag letade efter mindre buskar och träd till min lilla vedlund. Jag brukar inte fundera så mycket när jag hittar något jag gillar. Och finns det dessutom plats för växterna brukar inte tvekan vara många sekunder. Men med 'Maia' var det en vänskap som växte fram. Det dröjde flera veckor innan hon fick följa med hem. 


Första blomningen i slutet av juni


Det första jag fastnade för där på plantskolan var det vackra bladverket. Det är krispigt grönt med tydlig rönnutseende. Blommorna är små och söta och bildar stora kompakta blomklasar som bin och humlor älskar. Jag har min 'Maia' i full skugga och här börjar hon blomma första gången i slutet av juni. 


Full prakt i juli har hon bildat stommen i vita rabatten


'Maia' är en tålig liten sak. Hon tål ett visst snötryck och etablerar sig snabbt. Klara full sol till skugga och i stort sett alla jordar så länge den är något fuktighetshållande. Hon är mycket härdig och ska klara sig ända upp till zon 6 eller 7. På E-planta läser jag att hon ursprungligen kommer hon från ett fröparti från Moskva som Universitet i Tromsö har förädlat vidare.





Beskärning rekommenderas i mars-april. Jag klipper även tillbaka de överblommade klasar, dels för att de inte är så snygga men framförallt för att få en extra blomning i början av september. Den är nästan lika frodig som sommarblomningen.





Höstfärgen blir varmt gulfärgad så även då är hon en prydnad för trädgården. Hon mäter sig självklart inte med ullungrönnen eller kurilerkörsbäret som växer i närheten. Men fin är hon.


Septemberblomster


Storleken på busken blir ca 1,5 m hög och nästan lika bred. Även det var perfekt för växtplatsen.
Det som gjorde att jag tvekade så länge var hennes rykte om att skjuta rotskott. Så kunde vi ju inte ha det då hon står mitt i en rabatt. Hur som helst. Tillslut kunde jag inte låta henne stå kvar där på plantskolan utan hon fick komma med hem. Och eftersom hon inte bröt speciellt många rotskott (under hela säsongen blev det två) och de dessutom var väldigt lätta att rycka bort så har vänskapen utvecklat sig till en förälskelse.


Ja, nu börjar den här långa julledigheten gå mot sitt slut. En dag kvar innan vardag. Känns helt ok tycker jag. Mycket roligt att se fram emot på jobbet, alla frösådder och inte minst att se trädgården vakna till liv framåt mars/april. 

Kram, 


4 kommentarer:

Kristinas oas sa...

Intressant, att det inte blev fler rotskott låter ju bra. Jag letar "halvhöga" buskar till Trädhörnet, alltså ett mellanlager mellan lundväxterna och trädkronorna. Jag antecknade 'Maia' så får jag kolla upp den lite närmare senare.
Kram Kristina

Ninnis sa...

Så härligt.....snart har vi jord under naglarna igen....=)

God fortsättning....!!!

Kram Ninni

Marianne sa...

Jättefin...kanske det finns frön...Köper från Seeds World, tror jag sett något liknade där men visst inte blir det din 'Maia'! Allvaret börjar imorgon.

Lotta sa...

Hon var väldigt vacker, och att blomma i skugga är en egenskap jag värderar högt. Ska lägga henne på minnet.
Kram