Sömntuta, allt annat än trött sommarblomma

En av årets absoluta sommarfavoriter blev Sömntuta, Eschscholzia californica. Jag har tjatat om den tidigare men måste bara visa den igen.

 Tacksammare blomma får man leta efter. Den verkar klara det mesta - torka, översvämningar och närgångna gräsklippare. Om den vore perenn skulle jag nog fatta misstanke och tro att den borde invadera trädgården totalt. 

Jag sådde en påse blandade färger i våras och Sömntutan kom i alla färger du kan tänka dig. Från kritvitt till mörkt orange och alla nyanser därimellan. Sömntutatn blommade tacksamt från slutet av juli till efter första frostnätterna.

På engelska kallas den California poppy och visst påminner den om en liten vallmo. Sömntutan är även  Kaliforniens statsblomma.

Bladen är flikiga och nästan dillformade och har en lite blågrön nyans. Både knoppar och den begynnande fröställningen ser ut som små spetsiga hattar. 

Den trivs bäst på mager jord och är väldigt anspråkslös. Höjden blir ca 30-40 cm. Varför heter den då Sömntuta? Jo, Sömntutan är en morgontrött liten blomma som inte vaknar förrän en bit in på förmiddagen. Sömntutan slår ut vid niotiden och slår igen framåt eftermiddagen.

Jag passade på att ta fröer från sommarens blommor men kunde självklart inte låta bli att handla in ett par sorter till. Det blev bedårande 'Appleblossom Bush' från Impecta och 'Thai Silk Pink Champagne' från Rara Växter. Tänker att 'Thai Silk Pink Champagne' blir bra som utfyllnad i bronsrabatten och 'Appleblossom Bush' kan man nog ha lite överallt. ;)
 

'Appleblossom Bush'
Bild lånad från Impecta

'Thai Silk Pink Champagne'
Bild lånad HÄR.

Vad har ni för favoriter bland sommarblommorna?

Kram,

Blommig fredag - tema giftigt

Idag känns det verkligen befogat med utropet "Äntligen fredag!". Och vilken fredag. Underbar blå himmel och strålande solsken. Som vanligt på fredagar är det "Blommig fredag". Idag med temat giftig.


Jag har i flera år varit fascinerad av Änglatrumpeter och Spikklubbor. Tycker det ser så maffigt ut med de stora klockorna på riktigt stora exemplar. Alltså har jag också under flera år försökt att odla desamma. Men det blir bara pannkaka av alltihopa. Jag vet inte vad jag gör för fel. De bara viker ner sig och dör. För ett par år sen köpte jag en stor vit som även den dog. Jag blev sur och slängde hela eländet på komposten. Och vad tror ni jag hittade där i somras?! Jo - en stor och frodig planta. Som antagligen har frösått sig och tyckte att här var det trevligt att växa. Mycket bättre än hos den där bloggerskan som ständigt försökte pyssla, vattna och fjäska ...

Först tänkte jag gräva upp den och flytta in den i en kruka men sen blev jag sur och tänkte att där kan du minsann stå! Och sen har jag glömt bort den ... Och nu har jag återigen "misslyckats" för nu har frosten tagit hela plantan.

Spikklubba, Datura stramonium, är en ettårig ört som är mycket giftig. Förr var den en viktig medicinalväxt och användes bland annat mot astma. Det sägs även att spikklubba var en av ingredienserna i häxornas häxsalva. Växten innehåller flera hallucinogena ämnen som atropin, hyoscyamin och skopolamin.

Den härstammar från mellanamerika men växer naturligt även här hos oss i Sverige, då framförallt på västkusten. Spikklubba är sällsynt men trivs på öppen mark så man kan hitta den på exempelvis havstränder,  vägrenar och just då trädgårdskomposter.

Den blir från 20 till 120 cm hög och blommar hela sommaren med vita till violetta trattlika blommor. Doften är inget vidare men frukten är ganska snygg med sina långa taggar.

Fler giftigheter hittar ni hos Katarina med bloggen "Roses and stuff"!

Trevlig helg!

Kram, 

Blommig fredag - tema på marken

Förra veckan missade jag Blommig fredag. Hela dagen försvann med jobb och resa ner till Stockholm. Men nu är det ny härlig fredag och dags för nytt tema. På marken. Hos oss är det fortfarande mest snö på marken men som ni såg igår så börjar det spira så smått både här och där.

En av de tidigaste växterna hos oss är Vårkragen, Doronicum orientale, eller Gemsrot som den också kallas.
Små, små blad av den är redan på väg upp. Jag tycker att det är lite tidigt och hoppas att den inte fryser sönder vid nästa kylknäpp.

Vårkragen börjar blomma redan tillsammans med de tidigaste tulpanerna här hos oss. Den här knalligt gula är inte min favoritfärg i trädgården men Vårkragen är lika välkommen varje år. När den blommar är det VÅR.

Hela plantan blir helt översållad med solgula, prästkrageliknande blommor som är tre till fem cm i diameter.
Arten odlas som prydnadsväxt i trädgårdar och förekommer förvildad i Syd- och Mellansverige. Den är otroligt lättodlad och etablerar sig tacksam i den jord den får och den bör delas var tredje till var femte år.

Artnamnet orientale kommer av latinets oriens (öster) och betyder 'från Orienten'.

Fler bilder från marken hittar du hos Katarina på finfina bloggen Roses and stuff.

Trevlig helg till er alla fina!

Kram,

Lyckans blå blomma

En av mina favoritblommor alla kategorier är Wisteria sinensis, Blåregn. I år har jag köpt fröer och ska prova att så. Blir det lyckat är tanken att det ska få dela plats med mina citrusträd, oliver och fikon i kruka, ett uppstammat silverpäron och massor av lavendel i den blivande Medelhavshörnan av trädgården. :) Hur mycket medelhav det nu blir i zon 4 ...

Blåregn är en riktigt starkväxande klättrare. Blommorna är blå, lila eller vita och bildar klasar som blir ca 15-20 centimeter långa. Blommorna har en doft som både fjärilar och bin gillar. Tyvärr är W. sinensis frostkänslig och klarar bara zon 1 (ev 2). Även i de sydligaste delarna av landet måste den vintertäckas för att inte frysa bort. Har man ett härdigt klimat kan det bli över 20 meter högt. Världens största kända Wisteria ligger i Sierra Madre, Kalifornien , och är större än ett tunnland (0,40 hektar ) i storlek och väger ca 250 ton. Fantastiskt!

Wisteria floribunda, japanskt blåregn, är lite mer härdig och klarar zon 3 till 4. Även den finns i färgerna vitt, blått och lila.


Sen finns det riktigt härdiga Wisteria macrostachya, kanadensiskt blåregn, som är ett nytt blåregn från Kentucky. Den tål temperaturer ner till - 40 grader. Blommorna är blå ('Blue Moon') eller vita ('Clara Mack') och blåregnet kan bli ca 5 m högt. Det kan tydligen remontera upp till 3 (!) gånger per år läste jag någonstans och är härdigt till zon 5. Dock ska man vara medveten om att blommorna på den här sorten inte blir lika spektakulära som W. sinensis.

När blomningen är över får blåregnet fröbaljor som blir ca 8 centimeter långa och innehåller ett stort antal giftiga, bruna, bönliknande frön. Giftet i fröna kallas wisterin och om man äter dem kan man bli illamående, få magsmärtor eller diarré. Wisterians blommor utvecklas i knopparna närmast fjolåretsskotten så skär tillbaka sidoskotten tidigt på våren för att få en vackrare blomning. Det tar minst fem år från lyckad frösådd till blomning.

Wisteria sinensis kom från Kina till Europa och Nordamerika i början av 1800-talet. Växten är lättskött och kan bli mer än 50 år gammalt. 


Fullständig lycka vore att få mina frön att växa upp till ett frodigt blommande blåregn ... säg  ... om en sisådär 5-6 år ... ;)


Kramar!

Anemonopsis macrophylla - vackrare än så här blir det sällan

En av de vackraste, skiraste, mest åtråvärda växter jag vet är Anemonopsis macrophylla, Porslinsanemon. Hon ser verkligen ut som det hon heter - att vara gjord av japanskt benporslin. Porslinsanemonen kommer mycket riktigt ursprungligen från Japan där den växer i fjällnära skog i centrala delarna avlandet. Hos oss växer den som härdig perenn och ska klara sig bra ända upp i zon 7. Det kan ta ett tag innan den växter till sig och ända upp till tre år innan man får se en endaste blomma. När den sedan bjuder på sin prakt av nickande blommor som svävar ovan bladen kan den hålla i sig ända från juli till september. Plantan blir ca 50 cm hög.

Porslinsanemonen har ett finflikigt bladverk och graciösa hängande ljuslila blommor på väl förgrenade stänglar. Den finns även i en vita variant, 'Alba'. Namnet Anemonopsis macrophylla betyder storbladig Anemoneliknande växt (J. Corneliuson). Inte alls så romantiskt och gracilt som blomman ser ut.

Den passar perfekt i skuggiga, fuktiga och sommarsvala lägen men vill absolut inte ha vått om fötterna utan gillar när det är väldränerat. Den får inte heller torka ut för då kan den stanna i växten.



I år ska jag ge mig på att så. Har hört att det är ytterst svårt att få dematt gro om det inte är helt färska frön som man låter stå ute i kruka under vintern. Har ingen aning om så är fallet men jag tänker iaf göra ett försök. Går det inte så får jag försöka få tag i färska frön till hösten.

Porslinsanemonens frön behöver köldbehandlas för att gro.
Enligt Rara Växter där jag köpt mina frön ska man gå till väga såhär: Så fröerna som vanligt och ställ sådden varmt i 2-3 veckor. Ställ sedan sådden kallt, bäst är +3 C men kylskåpstemperatur kan duga, i 4-6 veckor eller tills fröerna grott.

På Impectas hemsida läser jag det här: Dessa fröer gror långsamt och oregelbundet. Sås i krukor som placeras utomhus i skuggläge så tidigt som möjligt, gärna redan i januari. Täck sådden med 2-4 mm perlit eller finkornigt grus. Groning sker på våren samma år eller året därpå. Utplanteras på växtplatsen höst eller vår.

Jag tänker nog prova med båda och jämföra vilken metod som funkar bäst. :) Är det någon som har tips eller erfarenheter så tar jag tacksamt emot.

Idag är det dags för operation av min andra hand så jag kanske kommer att vara lite frånvarande här ett tag... ;) Svårt att blogga med bara en vänsterhand...

Ha en fin torsdag!

Kram,

Blommig fredag - tema gömd

Gömd under all snö finns spirande vårlökar. En av de första som kommer till oss är Anemone blanda, balkansippa. Liten och kanske oansenlig tillsammans med krokusar och tidiga tulpaner. Men jag gillar den. 

Balkansippan är en flerårig ört i familjen ranunkelväxter. Den växer naturligt i nordöstra medelhavsområdet och i Kaukasus och är en ganska vanlig trädgårdsväxt hos oss i Sverige. Balkansippan är lättodlad och trivs nästan var som helst men allra bäst trivs de i  soligt och väldränerat läge. De kan sprida sig ordentligt om de trivs och bilda stora mattor. 

Anemone kommer från grekiskans anemos som betyder vind och syftar på att den varma vårvinden öppnar blommorna. Redan Theofrastos (född 370 f. Kr.) skriver om anemone som vindblomman. 

Blanda kommer från latinska adjektivet blandus som betyder behaglig eller förtjusande. Den förtjusande vindblomman, alltså.  

I Landet Krokus finns det flera olika färger av balkansippa i de olika rabatterna. Rabatten vid stenaltanen har blommor i vitt, rosa och lila. I den nyanlagda silverrabatten har jag planterat den gnistrande vita 'White splendour' och den himmelsblåa 'Atrocaerulea'. Om några år hoppas jag på vita och blå mattor. Bilderna är lånade från nätet.

Fler inlägg på temat gömd hittar du hos Katarina och Roses and Stuff.

Ha den bästa av helger!

Kram, 

Kärleken till korneller (eller hur man omvärderar ett hatobjekt)

När jag var liten verkligen avskydde jag vår enorma häck med korneller som vi hade runt altanen. Det började kliade när man kom åt bladen, och det gjorde man hela tiden. Jag gillade granar och björkar. På sin höjd lite vide, men bara om det var videkissar på dem.

Men det kanske är med korneller som det är med oliver eller bladselleri - det tar lite tid att lära sig tycka om dem. Men när man lärt sig älska dem kan man inte få nog. Vad vet jag.

Kornellen tillhör släktet Cornaceae, med ett 40-tal arter buskar, små träd, buskar och några perenner. Cornus alba, rysk kornell härstammar från Sibirien och Manchuriet och passar bra här i vårt klimat. Vissa sorter är härdiga upp till zon 6. Här i Hillevik, där det är gammal kulturbygd, växer den vilt men annars träffar man oftast på den i vilt tillstånd lite längre söderut.

Kornellen kan bli upp till 4 meter hög och nästan lika bred. Den blommar i juni-juli med gulvita blommor som åtföljs av mer eller mindre vitaktiga eller ljusblåa, bärlika stenfrukter. Rotsystemet är grunt, vilket man bör tänka på om man ska plantera i närheten av dem. Buskarna används både till häckar och som solitärer. 

Nu när alla lövfällande träd och buskar har blivit kala så uppskattar jag korneller extra mycket. Jag tycker att de är vackra hela året men det är inte många buskar som har så fin bark. Alldeles röd eller gul lyser grenarna upp bland de annars gråa och bruna massan. Grenarna är perfekta att göra dekorationer av och dessutom har kornellen en lysande höstfärg och vackra bär. Att även småfåglarna älskar bären gör inte saken sämre.

Jag drömmer om en 'Siberian Pearls' (korallkornell) med lysande röd bark. Bästa färger har de unga skotten, så det lönar sig att hålla buskarna fräscha genom att gallra bort de äldre, gråare grenarna. 'Siberian Pearls' kan bli upp till 3 meter med rätt förutsättningar. Den har ett kompakt växtsätt och får vackra, pärlvita frukter. Ska vara härdig till zon 6.

Cornus alba, korallkornell, 'Siberian Pearls'
Foto: kurowski.pl

Min favorit när det kommer till kornellens bladverk är sorten 'Argenteomarginata' (syn. 'Elegantissima') som på svenska kallas vitbrokig kornell,. Den har vackert, vitvariegerade blad, men tyvärr inte fullt så röda stammar som korallkornellen, utan mörkröda, senare svartröda. Gul/ljusbrun höstfärg och ljusblåa frukter. Den vitbrokiga kornellen kan bli upp till 2,5 m hög. Härdig till zon 4.





            Cornus alba, brokbladig kornell, 'Elegantissima'            Blomma, Cornus alba, brokbladig kornell,

                           Foto: wildchicken.com                                                                                       'Elegantissima' Foto: wildchicken.com 

Cornus sanguinea, skogskornell, 'Midwinter Fire' är en annan skönhet. Den blir upp till tre meter och har orangegula grenar med röda toppar och gulgröna blad. Blommorna är små och vita och bären blir mörkröda till svarta. Härdig till zon 4.

                Cornus sanguinea, skogskornell, 'Midwinter Fire'                              Stammar på 'Midwinterfire'
                                                  Foto: newlandsonline.co.uk.jpg                                                                                Foto: jacksonsnurseries.co.uk.jpg

Läs mer om korneller: http://www.odla.nu/artiklar/korneller.shtml
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/corna/cornu/cornalb.html

Kram, 

Blommor både inne och ute

Jag slutar aldrig att fascineras av Helleborus niger, julros. När det är som kallast och allt annat bara blir brunt och dör. Då vaknar julrosens små knoppar till liv. Krafsade runt lite i en av julrosorna i dag och visst är den lika full i knopp som varje år vid den här tiden. Vi har två sorters julros, Helleborus niger och storblommig orientalisk julros, Helleborus orientalis. Den första är vit och den andra är röd. Än så länge har det inte kommit upp några knoppar på den orientaliska. Men den brukar inte blomma hos oss förrän i april.

Det finns många sägner om julrosor. En av de vanligaste som dyker upp på nätet är att Jesus fick en julros i gåva, av en liten flicka, vid sin födelse i Betlehem. Flickan var mycket fattig och hade ingen present att lämna till den nyfödde och blev så ledsen över det att hon började gråta. På den snötäckta marken växte det då fram julrosor där tårarna hade fallit.

Det svenska namnet julros är en direktöversättning av det engelska namnet ’Christmas rose’.

 

Helleborus niger, julros

 Just nu viner stormen utanför och lusten att gå ut och fota är minimal. Njuter av blomsterprakten från helgens kalas inne istället.

Ha en skön kväll!

Akleja - inte alls bara en pastellig mormorsblomma

Just nu är tankarna redan i planeringen inför nästa års sådd. Vad ska vara var och vad behöver kompletteras upp. Gissar att i år kommer fler frön än någonsin att inhandlas nu när jag har upptäckt alla härliga webbshoppar. Både i Sverige och utomlands. Jag har en vän, L, som förra våren när hon var och hälsade på öppnade mina ögon för Aklejor. Visst hade jag sett aklejor tidigare men hade åsikten att alla såg likadana ut och att alla var gula och rosa... Så var det nu inte. Sen dess är jag ständigt på jakt efter nya roliga sorters aklejor. Som tur är så tycker jag att de passar alldeles utmärkt som solitärer och då finns det ju plats för så många fler. En annan fördel med aklejorna är ju att de gärna frösår sig ymnigt. Ibland kanske för ymnigt men det går lätt att rensa bort.

De här skönheterna kommer att finnas i trädgården till våren men blommar det gör de först år två.

Aquilegia vulgaris var. stellata 'BlackBarlow'
Foto: gardenersworld.com

 

Aquilegia vulgaris 'Winky Doubble Dark Blue & White'
Foto: greenhousegrower.com

Aquilegia vulgaris 'Winky Double Appleblossom'
Foto: plantsofdistinction.co.uk

Aquilegia viridiflora 'Chocolate Soldier'
Foto: home-and-garden.webshots.com

Aquilegia vulgaris clementine red
Foto: gardencrossings.com

Aquilegia är stor familj med ca 80 arter. Om man hårddrar det lite så kan man säga att hos oss finns det två sorters trädgårdsaklejor - en låg- och en högväxande. De högsta kan bli över 80 cm.

Akleja växer även vilt hos oss i Sverige i Götaland och Svealand. Även i södra och mellersta Norge och södra Finland växer de vilt. Ofta växer de i gamla kulturbygder där det tidigare har funnits gårdar och kloster. Troligtvis har de odlats där och sedan förvildats. De är inte heller omtyckta av rådjur vilket säkert har hjälpt till med deras överlevnad. Däremot är den särskilt omtyckt av humlor, som är de enda insekter som har en tillräckligt lång tunga för att nå nektarn. Varken bin eller andra pollinerande insekter når ner i den djupa sporren.

Blommorna finns i alla upptänkliga färger. Bladen är allt från mörkgröna till gulgröna och kan även vara variegerade hos vissa sorter. Akleja trivs på en solig eller halvskuggig plats med lätt, näringsrik, väldränerad och fuktighetshållande jord.

Läs mer om Akleja:
http://www.odla.nu/artiklar/aquilegium.shtml
http://www.greenhousegrower.com/magazine/?storyid=1040

Nyp i näsan och kanderad Kvanne

Hej alla!

Nu har kylan kommit även hit till Hillevik. Det har varit riktigt kallt nu ett par nätter men riktigt skönt i dag på dagen med +3. Men i morse när jag klev ut genom dörren så nöp det till i näsan och var riktig kyligt. Gick genast tillbaka in och hämtade kameran. Hade inte hunnit fota några frostbilder än i år.

Kall och frusen Galium odoratum, Myskmadra, Heuchera micrantha, Alunrot 'Purple Palace', Alchemilla mollis, Jättedaggkåpa, Tiarella cordifolia, Spetsmössa, mera Myskmadra och Brassica oleracea, Svartkål 'Nero di Toscana'.

Resten av dagen var vi riktigt duktiga och tog om hand om sådana där små göromål som har blivit över. En skottkärra med små stenar som skulle bort, en grushög att kratta ut, en stupränna att rensa, en tunna att tömma, prydnadsgräs att ta in ... ja ni vet ... diverse prylar att ta tag i. Hade ju tänkt att gräva ner några lökar också men där var jorde alltför hård. Så nu hoppas jag att det bli plusgrader i veckan så att jag kan få dem i jorden.

Sen till sist ett litet boktips. När jag var hos min kära vän i veckan som gick fick jag ett boktips av hennes man landskapsarkitekten. Han visade massor av fina och intressanta böcker men tipsade speciellt om Nordiskt ljus och italiensk hetta, av Rigmor Celander och Mona Holmberg. Tyvärr var den lite svår att få tag på, berättade han men jag lyckades hitta ett begagnat ex på ett antikvariat i Bromma så den har jag beställt. När jag har googlat runt har jag sett att den då och då har dykt upp på olika nätauktioner så helt omöjligt ska det väl inte vara att hitta den om det är fler som är intresserade.

En liten rolig grej var också att jag blev bjuden på kanderad Kvanne där uppe i Järvsö. Kvannen hade de köpt under en resa i Frankrike. Riktigt gott var det! :)

Foto: Anna-Lena Anderberg,
Den virtuella floran

Angelica archangelica, Kvanne är en tvåårig ört tillhörande familjen flockblommiga växter. Den har en grov och högväxt, aromatiskt doftande ört som kan bli drygt en meter hög. Bladen är två till tre gånger parflikade med breda, grovt sågade bladflikar, basalbladen har trinda bladskaft. Kvanne blommar i juli-augusti med små gröngula blommor som sitter samlade i nästan klotrunda flockar. Kvanne har använts som medicinalväxt, krydda och har även kanderats som konfektyr. Samerna åt förr även fjällkvanne inlagd i renmjölk. Artnamnet archangelica kommer av grekiskans arkhangelos (ärkeängel), namnet syftar på uppfattningen att växten skall påvisats av ärkeängeln Gabriel som en läkeväxt.

Källa: Den vituella floran


 
Kram och värme till er alla!