Året började med plusgrader och blöta dagar. Den största behållningen i trädgården var att mata fåglarna och att ströva runt och filosofera över vad som skulle genomföras under året.
Eftersom det knappt kom någon snö fanns det inte heller något att skotta. Istället pysslades det med granar och ljuslyktor.
Visst kom det snö till slut men den största mängden, den kom i februari.
Och som det snöade. Från nästan ingenting så kom det flera decimeter på en gång. Och det slutade inte. Vi skottade och skottade och skottade igen för att göra plats för den nya snön.
Men visst var det vackert. Och trädgården mådde säkert bra där under det mjuka täcket.
Inomhus funderades det på frösådder och snickrades vidare på det hett efterlängtade skafferiet. Och drevs kvistar och frossades i tulpaner.
Just det här med att driva kvistar är bästa tipset för att snabbt få vårigt inomhus. Och till ingen kostnad alls. Ju större desto bättre.
Och när februari gick mot sitt slut börjades det drömma om vår på riktigt. För visst borde det väl vara dags för de första vårtecknen?
Det visade sig att snön var här för att stanna. Faktiskt under prick hela mars. Skulle en ens hitta ett enda vårtecken - förutom takdropp de allra varmaste dagarna - fick en leta inomhus. För inomhus spirade det både av frösådder och tulpaner som dragit iväg i höjd efter att ha fått stå i det mörka garaget alldeles för länge.
Vi gjorde vårt bästa ändå för att det skulle kännas som vår. Släpade ut katter, filtar och kaffekoppar och blundade mot solen. Lite, lite värmde den allt.
I mars besöktes Nordiska Trädgårdar. Lycka att äntligen få sniffa på fuktig jord och ha andra färger än vitt på näthinnan. Allt om Trädgårds presenterade nya numret och se där. Vår trädgård fanns med både som finfin artikel skriven och fotad av Susanna Rosén och på självaste omslaget.
Lagom till påsk började den lilla trädgårdsbänken vid vår ingång att tina fram. Skulle detta snöelände aldrig försvinna?!
Fortsättning följer.
Kram,
