Som en slags fortsättning på tidigare inlägg i veckan om förnöjsamhet så har jag funderat vidare på saker. Alla saker som jag omger mig med. Vad betyder de egentligen?
Jag gissar att jag inte är den enda som omger sig med fler saker än vad som någonsin behövs. Eller ens kommer att användas. Porslin, glas, kläder. För att inte tala om alla dessa presenter som förvisso tycks om (i bästa fall) men som mest står och dammar. Allt det här sparas i lådor, skåp och kartonger. För vad? Och till vilken nytta?
Nu menar jag verkligen inte att jag ska slänga allt. Men jag har funderat lite vad det är för något som jag omger mig med. Och bestämt mig för att försöka använda mina saker mer. Äta pyttipanna på finporslinet på en onsdag. Dricka frukost-juicen i kristallglas. Och gå till jobbet i finaste klänningen.
So what om de går sönder. Då har de i alla fall kommit till glädje och användning.
Så vad är det då för saker som jag omger mig med. Just prick här står karaffen jag fått från min älskade vän E som inte längre finns kvar. Tallrikarna är arvegods. Lilla klintaljuset fick jag i julgåva från en annan vän. Böckerna, som var hett efterlängtade, har jag köpt på antikvariat. Champagneglaset drack jag bubbel ur på min student. Och tallrikshyllan har min pappa gjort till mig. Jag tänker på honom varje gång jag ser den. Det om något betyder ju massor.
Och på tal om saker som betyder något. Hur mycket betyder det inte med blommor och växter? Även så här års. Eller kanske speciellt så här års. Tänk så ödslig den här hyllan skulle vara - trots alla prylar - utan den sista blomman från en av årets favorit-amaryllisar 'Aphrodite'.
Visst känns det skönt med fredag? Vad ska ni hitta på i helgen?
Kram,
