Uppdatering av klematis-listan

Klematisviruset var en smitta som slog till ganska sent. Det är väl inte förrän under de två sista åren som jag har drabbats ordentligt. Vår tomt utan skugga och jorden som är knastertorr passar egentligen inte alls för klematis. 

'Propertius'

Vissa klarar sig förstås bättre än andra. 'Propertius' från Atragene-gruppen är en sådan som jag måste beskära hårt för att den inte ska ta över helt i rabatten.

'Summer Snow' syn. 'Paul Farges'

En som klarar alla förhållanden och alla typer av jordar är 'Summer Snow' syn. 'Paul Farges', vitalba-gruppen. Den står i värsta tänkbara läge med snustorr jord vid foten av en stor ask som suger åt sig all näring och all väta som finns. Och ändå växer den så det knakar.

'Sorbet'

Att det är väldränerat är bara bra förstås men klematis vill ha mullblandad, näringsrik och fukthållande (men inte blöt) jord för att må som allra bäst. Jag försöker hjälpa till med kompostjord och gödsel men där det är som allra torrast är plantorna i klenaste laget. 'Sorbet' (Atragene-gruppen) här ovan är också en planta som funnits med ett tag. Den liknar ingen annan klematis jag har sett. Gillar mycket!

'Princess Diana'

Och så till några av nykomlingarna. 'Princess Diana', Texensis-gruppen. Den har stått med på önskelistan i många år och efter att jag sett den live hemma hos Inger åkte den allra högst upp på listan. Planterade den 2015 och den blommade så här fint redan säsong två. 

Clematis fusca v violacea

Clematis fusca var. violacea köpte jag våren 2015 från Spezialplant och första säsongen blev den inte högre än någon dm. I år har den växt som sjutton och blommat rikligt med sina fantastiska blommor. 

'Princess Kate'

En annan prinsessa som även den flyttade in somamren 2015 var 'Princess Kate', Texensis-gruppen. Både den och 'Princess Diana' hittade jag på Slottsträdgården Ulriksdal och de har etablerat sig riktigt fint.

'Romantica'

En som inte riktigt har orkat växa till sig än är 'Romantica', från sena storblommiga gruppen. Även den planterades 2015. Den har blommat från första början men antagligen står den för soligt och torrt. Förhoppningen är att den blir frodigare med åldern. Annars kanske den helt enkelt får flytta på sig. Även om det vore synd. Färgmässigt passar den perfekt där bland mörkblommande rosor och temynta.

Inte längre så sakta utan med säkerhet blir klematisarna fler och fler. HÄR finns våra övriga klematis om du nu skulle vara intresserad av det.

Nu ska jag läsa vidare i min hönsbok. Till våren är meningen att vi ska starta hönskollektiv här i byn. Så himla spännande! 

Fin kväll på er!

Mer eller mindre välkomna besökare

Nu börjar de dyka upp. Både de välkomna - och de lite mer ovälkomna besökarna i trädgården. 

Till de mer välkomna hör koltrastarna, som sällan brukar besöka oss innan februari. De har bosatt sig i gamla äppelträdet och låter sig väl smaka. De äpplen som ramlar ned tar de lite mer ovälkomna gästerna hand om - rådjuren. Nu när snön är här så syns tydliga spår både där de går varligt fram men även där de har gått loss på buskar, träd och andra växter. 

Alla småfåglar som befinner sig i trädgården just nu är mer än välkomna. Det tycker vi hela familjen. Kan sitta hur länge som helst och bara hypnotiserat titta på dem när de mumsar, tjafsar, flaxar och tjattrar runt omkring fågelbordet. 

Alla har de olika sätt att angripa maten. Vissa tar snällt ett frö åt gången och låter alla få komma fram i tur och ordning och andra har ett förskräckligt bordsskick och sprätter frön ivrigt runt omkring sig - till lycka för dem som verkar trivas bäst på marken. 

Plötsligt lyfter alla fåglar på en gång och det blir ett fasligt liv. Förstår genast att katten Hedvig är på ingång. Och mycket riktigt. Där kommer hon smygandes. Tycker antagligen själv att hon är helt osynlig. Besvikelsen är stor när de välkomna fåglarna inte längre finns inom räckhåll.

Själv njuter jag just nu av snön. Det är så ljust och trevligt och jag får faktiskt riktiga julkänslor. Synd då att det verkar vara varmgrader på väg under nästa vecka. Men lite bra kanske det är ändå. Jag har både lökar kvar att sätta och en hel del annat att ta tag i innan det blir vinter på riktigt. 

Ha nu en riktigt skön helg! Det tänker jag ha!

Kram,

Första snön. Och tänk att det kunde vara så roligt att blogga igen.

Ja, tänk va! Vem kunde tro att det var så roligt att blogga igen. Precis som du skriver Veronica så bara sprutar det ut inlägg just nu. :) Får ta tillvara på ivern när den infinner sig.

Kopparlönn, acer griseum

Idag snöar det. För första gången i år. Och eftersom det är november tycker jag att det är helt ok. Faktiskt till och med mer än ok. Visst finns det väl några saker ytterligare att ta tag i ute i trädgården. Men inget som är panik. Plockade in de sista frösådda krukade träden igår som inte kan stå ute över vintern. Just för att de är frösådda så är jag lite rädd om dem. Jag har ett svart valnötsträd, ett kejsarträd, en robinia och ett korstörne som får bo i garaget över vintern. Korstörne och kejsarträd har jag även provat att sätta ut i trädgården. De har båda klarat en övervintring i rabatten men mer om det en annan gång.

Helt fantastiska färger på bladverket i år.
Perukbuske, Cotinus coggygria, och kopparlönn.

Hann även med att få upp fågelmatarhusen igår. Har matat med jordnötter och talgbollar ett tag men husen har fått vänta tills det blir lite vintrigare.

Husen börjar bli riktigt slitna nu efter många år och ivriga hackspettar. Men jag hittar inga som jag gillar bättre. Någon som har tips på fina fågelhus?

Den här allra första snön gillar jag mycket. Blir så ljust och fint i novembermörkret så jag hoppas faktiskt att den ska stanna. Lika mycket önsketänkande varje år. Men en trädgårdstant kan väl få önska sig? Det blir också så fint mot de sista färgerna. Snart nog är allt brunt och grått.

Katterna däremot är inte jättenöjda. Smilla vågade sig tappert ut under fotningsrundan. Men det var nog mest för att spana in alla fåglar som swischar runt våra huvuden. Som tur är har hon knappt lyckats fånga några fåglar, inte ens när hon var ung. Nu är hon gammal tant så jag tror fåglarna kan känna sig helt lugna.

Önskar er alla en fin torsdag i snöyran!

Kram,

Hipsvips har det gått ett år

För precis ett år sedan idag så begav vi oss iväg på Drömresan med stort D. Efter några månaders planerande hade vi till slut kommit överens om rutten. Vi skulle börja med en vecka på Bali med ett par nätter på Gili Meno, vidare till Kuala Lumpur för några dagars shopping, följt av Kambodja och besök i Angkor Wat och sen en avslutande vecka för sol och bad på Koh Chang i norra Thailand.

 

Redan på morgonen när vi vaknade fick vi veta att alla flyg från Amsterdam var inställda. Vi skulle resa mot Asien via just Amsterdam. Väl på Arlanda såg det ut att ordna upp sig och vi skulle få åka med ett tidigare plan som skulle ta oss till Holland och sedan vidare till Bali via Singapore.

Vi kom nästan hela vägen fram. När vi var en timma från Bali - efter 23 h resande - fick vi veta att det varit ett vulkanutbrott strax utanför en av grannöarna till Bali. Vinden låg rakt mot oss och vi blev tvungna att vända. Väl på plats i Singapore blev vi fast. I tre dygn. Utan resväska.

Men det kunde verkligen ha varit så mycket värre. Även om jag inte riktigt hade sinnesnärvaro att ta in det då. Väskan dök upp till slut. Och det finns värre ställen att fastna på än Singapore kan jag lova. Speciellt som om en av allra bästa vännerna bor just där. Så här efteråt är jag så lycklig att vi fick ett bonus-stop hos älskade Carola som kom och hämtade oss. Vi fick spendera en fantastisk dag och kväll hemma hos henne på Sentosa utanför Singapore. Tacksam!

Till slut kom vi så klart till Bali. Via Bangkoks flygplats, den mest tillmötesgående flygplatspersonalen någonsin och en vansinnesrusning hann vi med planet. Med sju minuter till godo kom vi iväg och landade i paradiset.

Allt var faktiskt precis som jag hade hoppats. Och ändå inte. Det var mer av allt. Färger, värme, ljud, matos, mönster och en galen fågel som byggt bo i vår bungalow. Hotellet vi bodde på hette Puri Kelapa Garden och var som en tyst oas i allt det hektiska. Och så Ubud. Fantastiska Ubud med yogaklass, rawfoodfika, risterasser och tempel. Där hade jag gärna stannat i många dagar. Nu hann vi med två besök på våra fyra dagar på Bali innan vi reste vidare till tre dagars shopping i Kuala Lumpur, Malaysia.

Kuala Lumpur bjöd på temperaturer upp mot 40 grader. Lite väl mycket om du frågar mig. Vi gick ingenstans utan ett paraply att gömma oss under. Visst shoppade vi en del. Men det var fler än en gång vi undrade vilka som skulle besöka alla dessa supershoppingcenter. Och vem ska köpa alla dessa miljoner plastsandaler, solglasögon och fejkade märkeströjor?

Men visst var det häftigt att gå runt där bland julpyntet. More is more skulle en kunna säga utan att överdriva. Och vi hann med både hibiskusparken, orkidéträdgården och en busstur runt hela stan. Efter shopping och overload av intryck var det dags att resa vidare till Siam Reap, Kambodja och alla magiska tempel.

 

Fyra mycket hektiska dagar blev det. Vi hann besöka Preah Kahn, Ta Prohm, Bayon, Banteay Srei, Neak Pean Tasom, Banteay Samre, Pre Rup, Baphuon och Roluos tempelområde. Maffigast av allt var utan jämförelse Angkor Wat. Så klart. Vår guide var fantastisk och där vi befann oss fanns nästan ingen annan. Under alla dagar och på alla platser. När vi gick därifrån, ja då kom horder av folk. Bäst mat på hela resan hittade vi i Siam Reap. Och dessa fantastiska khemerer. Kärlek!

Sen var det dags för sista stoppet och återhämtning, sol, bad och utflykter. Jag hade gjort ett späckat schema även här på Koh Chang med besök på flera andra öar i närheten. Av det blev det ingenting. Jag blev dundersjuk och sov mest hela tiden. Sov, knaprade spännande mediciner och badade. Och åt sticky rice med mango. Så det blev väl återhämtning på sitt sätt. Temperaturen var det häftigaste jag varit med om. Strax över 30 grader i både luft och vatten. Helt perfekt och alldeles ljuvligt.

Fyra pocketböcker och en antibiotikakur senare var det hipsvips bara resan hem kvar. Nästan fyra veckor hade vi varit borta och det kändes både som vi precis hade åkt och att vi varit borta en evighet. Som grädde på moset hade vi en timme över på Schiphol på vägen hem. Och gissa vad de sålde där?! Tulpanlökar!

Kram,

Tillbakablickar till baksidan

Gissar att det är fler än jag som inte är riktigt nöjda med dagens väder. Bättre då att drömma sig tillbaka till en annan del av året. Har ju massor att visa er efter ett halvårs frånvaro. ;)

Förra hösten minskade jag gräsrundeln ytterligare på baksidan för att göra plats för ytterligare tulpanplanteringar. Både skuggrabatten och vita rabatten fick någon extra kvadratmeter planteringsyta.

Satsade på kvantitet av lökarna. Få sorter men ganska många av var och en. Sen hjälpte det ju till att jag läste fel vid beställningen. Istället för 10 lökar av narcissen 'Elka' så blev det 100. Effekten blev därefter. Gjorde exakt samma sak med narcissen 'Hawera' men den ville sig inte riktigt. Men 100 strålande solar i vita rabatten gav mersmak. En av de sötaste var den lilla rosa Fritillaria stenanthera. Här nedan i vackert par tillsammans med några av de 'Hawera' som faktiskt kom upp.

I skuggrabatten gjordes även plats för ett efterlängtat litet vattenblänk. Det hade fått följa med hem från Löddeköpinge plantskola under en roadtrip till Skåne sommaren innan. Så himla fint till flytblommor eller bara som det är. Vi hade faktiskt till och med några grodor som bodde där under sommaren. En av dem som blommade ordentligt för första gången var söta vitsippsrutan, Isopyrum thalictroides. Här kan vi verkligen prata vita solar i rabatten.

Efter vitsippsrutor och narcisser kom så de älskade tulpanerna. I just den här delen av trädgården fick

de sällskap av hyacinter i matchande färger.

Jag delade upp skuggrabatten i två delar när jag satte lökarna. En med ljusa pasteller och en med mer eldiga toner. I den ljusare delen satte jag  'Flaming Flag' och 'Sweet Love' tillsammans med 'Verona'.
Kolla in den nästan svarta stjälken på ''Sweet Love' och kikar en riktigt nära så har den nästan svarta markeringar på kronbladen. Hjälp så snygg!

Även här satsades på mängd. Många tulpaner av samma sort. Här ser en också att de tillhör alla de tidigare sorterna. 'Queen of Night' har knappt hunnit visa färg.

I den mer färgglada delen av skuggrabatten satte jag en gammal favorit, 'Brown Sugar'. Även på den här sidan vill jag ha något som lugnade ned och då passade 'Verona' perfekt in. Den är ju helt fantastisk, 'Verona'. Perfekt som snitt. Och vilken doft!

Hyacinterna som jag valde var 'Gipsy Queen' och 'Gipsy Princess'. Den ena aprikosfärgad och den andra ljust gul. Mycket fina. Beställde flera nya sorter i år också, bland annat en mörk blå som jag ser fram emot.

Maffigast av alla var nog ändå den fyllda piontulpanen 'Copper Image'. Alltså vilken skönhet!
Snygg från knopp till förfall. Gillar en den här färgskalan så är den ett måste!

Den är ganska kortväxt och stadig i stjälken. Blommade länge och var en av dem som höll ut allra längst.

Lite märkligt att det kommer blomma sådär om en sex, sju månader igen. Tittar en ut genom fönstret idag så känns det inte riktigt lika färggrant. Det ska bli spännande att se hur många av dem som faktiskt kommer tillbaka. Känns som om den här sommaren har varit ganska bra just med tanke på lökarna. De har ju inte direkt ruttnat bort.

Nu blir det Det sitter i väggarna med fina vännen Erika som programledare. Ni missar väl inte?!

Kram och fin kväll!