Just nu känns det förstås inte som om det är så mycket som är bra med november. Förutom att det är min födelsemånad då. Som liten var jag avundsjuk på min syster som fyller år i juni och alltid kunde ha kalas utomhus. Nu när jag blivit (lite) äldre känns min månad helt ok. Utom just då i år. För sällan har det väl varit så brunt, trist och blött som i år?
Men tänk en frostig novembermorgon när hela världen är pudrad i florsocker. En sådan dag när man verkligen inte vill åka till jobbet utan bara dröja sig kvar för att knäcka en isskorpa eller två med stövelhälen.
Eller för att lyssna på tjattret vid fågelborden. Sällan låter väl fåglarna så mycket som när matborden är påfyllda?
November (med lite sol) kan vara alldeles strålande vacker. Grafisk, skarp och förlåtande på samma gång. Och så är det tillåtet att bara stanna inne med en filt och en kopp te om man hellre vill det. Inga måsten. Bara drömmar.
PS. Tusen, tusen tack för alla fina hälsningar efter förra veckans blommig fredag. Ni gör verkligen min dag! :)