Vintervitt i maj

Jag trodde inte mina ögon när jag vaknade i morse. Prick hela världen var vit. I maj?! Här ute vid havet?!

Jag tror aldrig det har hänt tidigare. Iaf inte så länge vi har bott här att det har snöat i maj. Och det är inte bara snön - den smälter ju bort. Det är ruskigt kallt och nordanvinden har dånat i skorstenarna i ett par nätter.

Som tur är har bara det mest härdiga blivit kvar ute. Julrosor, lökväxter och gyllenlack borde klara sig fint. Värre är det med blommande körbärsträd och små sippor. Hoppas det går bra även för dem.

Nu är det nedräkning tills det blir lite varmare väder igen.

Fin helg till er alla! Förhoppningsvis blir den snöfri.


Kram,

Vårkänslor tralala

Idag försöker jag jobba ikapp veckan varvat med snöskottning och en hel del hostande. Men vad gör det när det är flera plusgrader, snön bara forsar bort och jag får vårkänslor tralala. 

Ork och energi är ju verkligen inte på topp efter den här veckans influensa. Alltså januari som började så bra med besök hos bästa Charlotte tillsammans med Veronica. Vi packade in oss i Veronicas bil för resa till Sundsvall och ett dygn fyllt av trädgårdsprat, vin och mys - trots hot om snöstorm. Redan under kvällen fick jag feberfrossandes vika ned mig och sedan har influensan hållit i sig i över en vecka. Men det var en himla trevligt så länge det varade. Längtar redan tills vi ses igen, raringar!

Det dukas upp till en fantastisk middag hemma hos Charlotte! 

Väl hemma hade det kommit närmare metern snö under ett dygn och då både jag och maken blev liggandes däckade har det inte blivit så mycket skottat. Eller handlat. Eller jobbat. Men det mesta har löst sig ändå tack vare snälla grannar som alltid ställer upp. Och himmel så mycket mat en har i skafferi, kyl och frys när en väl letar. Skåprensning borde en göra oftare.

Så här såg det alltså ut för bara några dagar sedan. Nu är det mesta borta. 

Och idag smältern snön som sagt. Eller smälter. Den forsar bort. Smälter med flera decimeter per dygn. Tänk, till helgen kanske det går att leta vårtecken. Det vore ju helt fantastiskt i så fall.

Vårtecken från tionde april förra året. 

Ha en fin avslutning på veckan!


Kram,

Januarislö. Och januarisnö.

Tänkte först att jag inte hade gjort något endaste dugg vettigt idag. Förutom att ta det lugnt och energispara. Vilket kanske är det enda vettiga att göra en slö dag i januari. 

Men tänker jag efter en gång till har jag varit till återvinningsstationen med en massa kartonger, tidningar och annat skräp, skottat snö och kört två maskiner tvätt. Och matat fåglarna.

Och så har jag gått igenom frölådorna och faktiskt beställt några fröer. Kanske det vettigaste av allt.

Om du frågar mig så har jag nog en av Sveriges vackraste frölådor. Det är en gammal choklad- och konfektyrlåda från Cloetta som jag fyndat på second hand. Mitt absolut bästa loppis-fynd tror jag minsann. Och i den väntar nu alla fröer på att dagarna ska bli lite längre så att de får komma i jorden.

Vad har du gjort idag?


Kram,

Efter snökanonen. Som aldrig kom.

Det blev ju inte mycket med den där utlovade snökanonen. Inte som det blev förra året i alla fall. Eller 1998 så klart. Gävle är ju känt för att vara ett riktigt snöhål. 

Men nu är jag inte jätteledsen för att det inte kom en massa snö. Det kom precis lagom enligt min smak. Lagom mängd för att lägga sig som ett förlåtande täcke över allt som börjat bli grått. Och över allt det hala. Isen har varit obönhörligt jobbig under nästan hela julledigheten. 

Men visst kom det en del. Och att snön kom med fart och från nordost syns väldigt tydligt på bilderna. Vi är ganska skyddade när det blåser från annat håll men just nordlig vind, då hamnar vi mitt i vindriktningen. Och med det öppna havet en bit ut fanns en stor risk att det skulle bli många decimeter. Men som sagt den här gången gick det fint.

Jag har fortfarande inte riktigt städat bort julen. Känns inte som det blev någon brådska nu när snön kom tillbaka. Annars är jag känslig för just det där. Är det plusgrader åker julen bort snabbare än annars. Här kollas inte datum. Jag går enbart på känsla. 

Ljusslingorna, däremot, brukar få sitta ända till mars, april. Där vi bor blir det bäcksvart när solen gått ned, så för att ens hitta till garaget är de nödvändiga. Och väldigt vackra mot allt det röda och vita. 

Och på tal om känsla. Tänk ändå när en hittar istappar. Då känns det som om våren är nära. Trots snökanon, minusgrader och januarihimmel.

Ha en riktigt fin kväll!

Blundar för vinter

Vintern har ju inte ens börjat än. Jag fattar det. Men alltså, jag måste bara leka lite vår. 


För visst är det prick det här en längtar efter nu? Skir grönska och knoppande växter.

Julens sista hyacinter fick flytta ut tillsammans med några spirande krokuslökar. Kunde bara inte hejda mig när jag hittade dem på plantskolan. 

Marschallen kommer från och Living by heart. Jag tycker så mycket om dem och använder dem året om.

Ha en fin kväll!


Kram,

Idag bor jag i skåne

Idag bor jag i Skåne. I alla fall känns det så med ljumma vindar och årets första fotorunda utan jacka.

Under de senaste dygnen har snön sjunkit undan med flera decimeter och till och med den tjocka isen har fått sig en rejäl duvning. Flera av de vintergröna växterna tittar fram och det känns nästan som mars. Helt underbart. Den här julrosen med de vackra varigerade bladen är Helleborus × hybridus 'Penny's Pink'. 

Och lyfter en på bladen ser det väldigt hoppfullt ut för den kommande våren. Så här många knoppar har den nog aldrig haft.

En annan vintergrön glädje en sådan här snöfattig vinter är häcken av japansk järnek Ilex crenata 'Dark Green' som har blivit riktigt tät och fin.

Men även om det blåser skåne-vindar så finns det vissa som inte riktigt känner sig helnöjda. Smilla alltså, och hennes känsla för snö. 

Önskar er en fin Trettondagsafton!

Kram,

Året som gått - januari till mars

Under nästan alla år som bloggare har jag försökt att sammanfatta årets om gått. Vad har varit bra och vad har varit mindre lyckat. Motgångar och medgångar. Som ett slags bokslut över trädgårdsåret. Och även om jag inte bloggar så mycket längre är det roligt att göra den här sammanfattningen och på så sätt minnas tillbaka på det som varit.  

Året började med plusgrader och blöta dagar. Den största behållningen i trädgården var att mata fåglarna och att ströva runt och filosofera över vad som skulle genomföras under året.

Eftersom det knappt kom någon snö fanns det inte heller något att skotta. Istället pysslades det med granar och ljuslyktor.

Visst kom det snö till slut men den största mängden, den kom i februari.

Och som det snöade. Från nästan ingenting så kom det flera decimeter på en gång. Och det slutade inte. Vi skottade och skottade och skottade igen för att göra plats för den nya snön.

Men visst var det vackert. Och trädgården mådde säkert bra där under det mjuka täcket. 

Inomhus funderades det på frösådder och snickrades vidare på det hett efterlängtade skafferiet. Och drevs kvistar och frossades i tulpaner.

Just det här med att driva kvistar är bästa tipset för att snabbt få vårigt inomhus. Och till ingen kostnad alls. Ju större desto bättre.

Och när februari gick mot sitt slut börjades det drömma om vår på riktigt. För visst borde det väl vara dags för de första vårtecknen?

Det visade sig att snön var här för att stanna. Faktiskt under prick hela mars. Skulle en ens hitta ett enda vårtecken - förutom takdropp de allra varmaste dagarna - fick en leta inomhus. För inomhus spirade det både av frösådder och tulpaner som dragit iväg i höjd efter att ha fått stå i det mörka garaget alldeles för länge.

Vi gjorde vårt bästa ändå för att det skulle kännas som vår. Släpade ut katter, filtar och kaffekoppar och blundade mot solen. Lite, lite värmde den allt.

I mars besöktes Nordiska Trädgårdar. Lycka att äntligen få sniffa på fuktig jord och ha andra färger än vitt på näthinnan. Allt om Trädgårds presenterade nya numret och se där. Vår trädgård fanns med både som finfin artikel skriven och fotad av Susanna Rosén och på självaste omslaget.

Lagom till påsk började den lilla trädgårdsbänken vid vår ingång att tina fram. Skulle detta snöelände aldrig försvinna?!

Fortsättning följer.

Kram,