Fredagsbuketten

Då var det fredag igen. Och den här veckan finns det faktiskt en fredagsbukett i huset. Även om den är lätt bedagad och har hänt med hela veckan. 

Det här är den bedårande franstulpanen 'Queensland' som fick följa med hem för att fira Tulpanens dag tidigare i veckan. Egentligen firar jag som allra mest där i månadsskiftet maj-juni då det är tulpanens dag prick varje dag här hos mig.

Jag håller på att knåpa på ett riktigt långt och härligt tulpaninlägg som utlovat. Men det dröjer ännu någon dag. Finns så hiskeligt många bilder att välja bland... Så länge får ni njuta av fredagsbuketten.

Fortsatt fin fredag och ha en skön helg!

Solsken i en liten burk

En sådan här grå dag behövs det gladsaker. Som solsken på burk till exempel. 

Vintergäcken måste vara en av vårens gladaste. Både till namn och utseende. Jag vet att det är många som inte tycker om gult med den här lilla söta måste en ju bara älska.

Vintergäck Eranthis hyemalis är ett av våra tidigaste vårtecken och brukar blomma hos oss i mars–april någon gång. Den trivs som allra bäst i något fuktig jord under lätt skuggande buskar och träd. Får den konkurrens av gräs drar den sig tillbaka. Jag har mina i guldrabatten och där förökar de sig långsamt för varje år genom frösådd.

Om ett par månader borde det vara dags. Inte så himla länge om en tänker efter.


Ha en fin torsdagskväll!

Att omge sig med saker som betyder något

Som en slags fortsättning på tidigare inlägg i veckan om förnöjsamhet så har jag funderat vidare på saker. Alla saker som jag omger mig med. Vad betyder de egentligen?

Jag gissar att jag inte är den enda som omger sig med fler saker än vad som någonsin behövs. Eller ens kommer att användas. Porslin, glas, kläder. För att inte tala om alla dessa presenter som förvisso tycks om (i bästa fall) men som mest står och dammar. Allt det här sparas i lådor, skåp och kartonger. För vad? Och till vilken nytta?

Nu menar jag verkligen inte att jag ska slänga allt. Men jag har funderat lite vad det är för något som jag omger mig med. Och bestämt mig för att försöka använda mina saker mer. Äta pyttipanna på finporslinet på en onsdag. Dricka frukost-juicen i kristallglas. Och gå till jobbet i finaste klänningen.

So what om de går sönder. Då har de i alla fall kommit till glädje och användning.

Så vad är det då för saker som jag omger mig med. Just prick här står karaffen jag fått från min älskade vän E som inte längre finns kvar. Tallrikarna är arvegods. Lilla klintaljuset fick jag i julgåva från en annan vän. Böckerna, som var hett efterlängtade, har jag köpt på antikvariat. Champagneglaset drack jag bubbel ur på min student. Och tallrikshyllan har min pappa gjort till mig. Jag tänker på honom varje gång jag ser den. Det om något betyder ju massor.

Och på tal om saker som betyder något. Hur mycket betyder det inte med blommor och växter? Även så här års. Eller kanske speciellt så här års. Tänk så ödslig den här hyllan skulle vara - trots alla prylar - utan den sista blomman från en av årets favorit-amaryllisar 'Aphrodite'.



Visst känns det skönt med fredag? Vad ska ni hitta på i helgen?

Kram,

I'll think I'll just be happy today

Visst har väl även ni sådana där dagar när ni inte riktigt känner er bekväma i er själva? Något som skaver. Och då kommer tankarna att en inte duger, att saker och ting måste förändras för att vara nöjd.

Och just prick nu med det nya året och allt ska det ju lovas en massa. Nya tag med mat, träning och hälsa. Och att vara snällare, starkare, tuffare. Gladare, mer tacksamma och ... och alldeles, alldeles underbara.

Jag läste på trendenser.se om att Fridas nyårslöfte handlade om ett enda ord: förnöjsamhet.

Smaka på det. FÖR-NÖJ-SAM-HET.

Enligt SAOB handlar förnöjsamhet om att vara lätt att tillfredsställa. Att ha små anspråk och vara nöjd med det lilla. Att förnöja någon är att skänka glädje. Sådan vill jag vara. En glädjeskänkare. Och en glädjemottagare. Som dessutom är nöjd med det lilla.

Och prick det här har min fina vän Jenny på Trettiosju grader pratat om så länge.

Jag tycker att det låter alldeles strålande i denna vår tid av mycket vill ha mer.
Så jag tänker sno den. Rätt av. Mitt mål med 2019 är att vara förnöjd. Gott så.

Året som gått - januari till mars

Under nästan alla år som bloggare har jag försökt att sammanfatta årets om gått. Vad har varit bra och vad har varit mindre lyckat. Motgångar och medgångar. Som ett slags bokslut över trädgårdsåret. Och även om jag inte bloggar så mycket längre är det roligt att göra den här sammanfattningen och på så sätt minnas tillbaka på det som varit.  

Året började med plusgrader och blöta dagar. Den största behållningen i trädgården var att mata fåglarna och att ströva runt och filosofera över vad som skulle genomföras under året.

Eftersom det knappt kom någon snö fanns det inte heller något att skotta. Istället pysslades det med granar och ljuslyktor.

Visst kom det snö till slut men den största mängden, den kom i februari.

Och som det snöade. Från nästan ingenting så kom det flera decimeter på en gång. Och det slutade inte. Vi skottade och skottade och skottade igen för att göra plats för den nya snön.

Men visst var det vackert. Och trädgården mådde säkert bra där under det mjuka täcket. 

Inomhus funderades det på frösådder och snickrades vidare på det hett efterlängtade skafferiet. Och drevs kvistar och frossades i tulpaner.

Just det här med att driva kvistar är bästa tipset för att snabbt få vårigt inomhus. Och till ingen kostnad alls. Ju större desto bättre.

Och när februari gick mot sitt slut börjades det drömma om vår på riktigt. För visst borde det väl vara dags för de första vårtecknen?

Det visade sig att snön var här för att stanna. Faktiskt under prick hela mars. Skulle en ens hitta ett enda vårtecken - förutom takdropp de allra varmaste dagarna - fick en leta inomhus. För inomhus spirade det både av frösådder och tulpaner som dragit iväg i höjd efter att ha fått stå i det mörka garaget alldeles för länge.

Vi gjorde vårt bästa ändå för att det skulle kännas som vår. Släpade ut katter, filtar och kaffekoppar och blundade mot solen. Lite, lite värmde den allt.

I mars besöktes Nordiska Trädgårdar. Lycka att äntligen få sniffa på fuktig jord och ha andra färger än vitt på näthinnan. Allt om Trädgårds presenterade nya numret och se där. Vår trädgård fanns med både som finfin artikel skriven och fotad av Susanna Rosén och på självaste omslaget.

Lagom till påsk började den lilla trädgårdsbänken vid vår ingång att tina fram. Skulle detta snöelände aldrig försvinna?!

Fortsättning följer.

Kram,

Grönt är skönt - trots allt

Av en ganska logisk anledning ökar intresset för inredning under den här tiden av året. Så nu återkommer jag till mitt ständiga dilemma. Ha kvar eller byta bort den gröna väggen?!

Bland det första jag gjorde när vi flyttade in för tio år sedan - efter att vi hade målat precis ALLT vitt - var att måla matsalsväggen till ett stort grönt utropstecken. Jag gillar fortfarande färgen jätte, jättemycket. Men den har så att säga gjort sitt. Vill ha in ett annat uttryck. Och gärna med mönster så att det blir mer liv.

Men varje gång jag ska ta tag i den där väggen så stöter jag på patrull. Jag kan inte bestämma mig. Ju mer jag tittar på tapeter, desto mer inser jag att det finns att välja bland. Och blir helt handlingsförlamad. Så kanske är den där gröna väggen här för att stanna för gott..?

Som fond till växter och blommor gör den sig ju alldeles utmärkt. Speciellt till de här snygga papegojtulpanerna som fick följa med hem i förra veckan. Ja, va sjutton. Jag får väl fundera vidare. Vi får väl se om väggen är kvar om tio år till ... 

Kram,

Uppgraderad från julblomma till vårblomma

För mig övergår hyacinterna mer och mer till att bli ett riktigt vårutropstecken i stället för bara en krukväxt innan jul. 

Efter flera veckors förkylning unnade jag mig en riktig fredagsbukett i fredags. En riktig frossarbukett av enbart vita hyacinter.

Så himla ljuvligt och jag behöver väl knappast berätta att det doftar ljuvligt?! Och nu när vårt skafferi ÄNTLIGEN är färdigt har jag det perfekta stället att förvara hyacinterna under nätterna så att de håller sig riktigt länge. Skafferiet håller nämligen fler grader svalare temperatur och det är ju perfekt för snittblommor.

Ett annat vårtecken är att clivan blommar. Det gör den alltid den här tiden på året. Den står i ett litet undangömt fönster i norrläge men verkar trivas bra där. Jag är väldigt dålig på det här med inneväxter och de flesta dör för mig. Men den här verkar gilla sin misskötsel och blommar som sagt tacksamt i februari varje år. Härligt med den knalliga färgen. 

Hoppas ni har haft en skön helg och att det kommer bli en bra vecka!


Kram,

Den sista utposten

Först gillade jag inte rosor, men det kom jag snabbt över. Efter det har jag inte heller gillat petunior, begonior och eller berberis, som alla numera fått tillträde in i trädgården. Och bergenior står nog nästa på tur att omvärdera. Och nu har en av de sista utposterna vad gäller "tantblommor" är erövrats.

För just nu frossar jag i nejlikor. Först fastnade jag för doften. Har ni tänkt på att nästan inga blommor i butikerna längre doftar?

Men det gör de här nejlikorna. Och för att inte tala om färgen! Så himla snyggt till tulpanerna i samma nyans. Gissar att det kommer att flytta in fler nejlikor. Kanske även in i trädgården ...

Vad har ni för förhållande till just nejlikor?

Undrar,