Igår blev det inte ljust på hela dagen. Beige, brunt och grått är färgerna som dominerar. Men det finns faktiskt en del som bryter av det jämngråa. Växter som lyser upp i novembermörkret.
Hammarbytaklöken, Jovibarba globifera, är en sådan växt. Den lyser lika limegrön under hela säsongen. De små rödvioletta bollarna är egna bladrosetter som rullar iväg från moderplantan och bildar nya plantor. Artnamnet globifera betyder just 'med små klot' och kommer av latinets globus (klot) och ferre (bära). Ett mycket passande namn tycker jag. Bladen är köttiga och samlade i en nästan klotformad rosett som kan bli ett par centimeter bred. Hammarbytaklöken hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa.
Hammarbytaklök förväxlas ofta med taklök, Sempervivum tectorum, men taklök får stjärnformiga blommor som är rosaröda. Hammarbytaklökens blommar är ljusgula och sitter på en blomstjälk som kan bli upp till tre decimeter hög. Blommorna är nästan klockformade och sitter i ett knippe i toppen av stjälken.
Andra tacksamma växter den här årstiden är kålsläktet. I år verkar det ha varit ett riktigt kålår. Antagligen har det varit för blött och kallt för kålfjärilen att föröka sig som vanligt. Årets sorter är två riktiga favoriter; palmkålen,
Brassica oleracea var. acephala, 'Nero di Toscana' och den mörkt rödlila grönkålen 'Redbor'.
Enligt
Runåbergs fröer har palmkål funnits i handeln sedan början av 1800-talet. Den stadiga plantan har långa, smala, savoylika, mörkt blågröna blad med en vit mittnerv. De används som grönkål, men också hela, lätt kokta eller frästa, nästan som sparris. Nero di Toscana tål en del frost och har högst innehåll av A-vitamin av alla grönkålar.
Vitaminkick
Jag har skördat nästan varje dag sen mitten av augusti till soppor, wooker och gröna smooties. En mycket enkel och god frukostdrink är tre till fyra blad (skär bort mittnerven) som mixas med 1 dl mango i bitar, 2 dl hallon och 2 matskedar vatten. Vill man verkligen lyxa till det kan man mixa ner lite vanligyoghurt eller grädde.
Grönkålen,
Brassica oleracea, 'Redbor' kallas även för purpurkål. Den använder jag framför allt till soppor men det bästa med den är att den är så dekorativ i rabatterna. Speciellt så här års. Även purpurkålen kan skördas efterhand och den smakar som allra bäst efter några frostnätter. Den trivs i en lerhaltig, mullrik och väldränerad jord, men verkar funka i de flest förhållanden.
Färgsprak
Jag är också tacksam för de sista färsprakande bladen på grannens fina ros. Mot det röda planket bildar den en fin "backdrop" som är det sista jag ser innan jag åker till jobbet på morgnarna. Riktigt snygg är den med sina mörkröda, om dock ej så gästvänliga, grenar.
Hoppas ni har en bra vecka. Läser och njuter av era bloggar men hinner inte riktigt med att kommentera era inlägg just nu. Och jag ser er och är så glad och tacksam över varje kommentar som ni lämnar. Lovar bättring när det lugnar ned sig en aning.
Varmaste höstkramen!