Azorerna - magiska gröna öar med hissnande utsikt

I slutet av september besökte vi São Miguel, en av Azorernas nio öar. Resan var en födelsedagspresent till maken som fyllde jämnt. Men även om syftet med resan i första hand var en orgie i golf måste jag erkänna att det ändå blev en hel del trädgård.

Inte minst för att hela ön var som en trädgård i sig. Överallt vi kom prunkade hortensiorna i kapp med Belladonnaliljorna, Amaryllis belladonna. Det blev många 'Oooh!' och 'Aaah!' under våra resor med den hyrda bilen kors och tvärs över ön.

Belladonnaliljorna, Amaryllis belladonna

Grönskan tävlade med alla hissnande utsikter. I sort sett bakom varje kurva öppnade sig en ny magisk tavla. Ibland blev det lite väl spännande med alla skarpa kurvor och branta kanter.

Azorerna har ända sedan sin upptäckt någon gång på 1300-talet tillhört Portugal men är idag en självstyrande region med eget parlament och egen regering.

Hamnen i Ponta Delgada

Vi bodde mycket bra på ett hotell inne i Ponta Delgada, ca 10 minuters promenad från hamnen. September är ingen högsäsong för turism vilket kändes skönt. Bästa tiden för att besöka Azorerna ska annars vara mellan maj och augusti då det är något mer stabilt väder. Temperaturen när vi var där låg på 23-25 grader på dagen och 20-21 på natten. Under vintern går temperaturen sällan under nollstrecket och vi fick höra när vi var där att det hade snöat en gång under de senaste 10 åren.

Utsikt från nordkusten

Azorerna är vulkanöar och det syns tydligt på miljön. Stränderna är mer svarta än vita av den vulkaniska sanden. På ön Pico finns den högsta punkten i hela Portugal - en vulkan med samma namn; Pico. Den är 2 351 meter hög. En av de högsta punkten på São Miguel ligger strax ovanför Eldsjön. När vi var där var det riktigt regnigt och molnigt och endast sex grader varmt. Men utsikten var vidunderlig.

Eldsjön

Vi besökte de alltså de båda golfbanorna, Batalha och Furnas, mer än en gång. Och även de var som två exotiska trädgårdar. Men väldigt olika. Den ena, Batalha, var mycket kuperad och parklik med många exotiska buskar och träd med en fantastisk utsikt över Atlanten.

Den andra, Furnas, var som en urtidsdjungel med gigantiska japanska cederträd, mossa och och vajande gräs. Det var strålande varm sol och regn varannan minut så den korrekta klädseln hade varit bikini och regnställ.

Häckarna runt golfbanan på Furnas var av någon slags småbladig rhododendron

Japansk ceder, Cryptomeria Japonica, på avstånd

Japansk ceder, Cryptomeria Japonica, lite närmare

Europas enda thé-plantage besöktes. 

Även om det mest bestående mötet därifrån var en mer än lovligt närgången höna. Hade ont i tårna i flera dagar efteråt ...

Självklart betades det av i stort sett alla sevärdheter som finns på ön. Tror att det mest magiska ögonblicket var när jag hade övertalat stackars maken att köra upp i bergen på den smalaste av vägar. När det blev möte fick en av bilarna helt enkelt backa tills vägen blev någon millimeter bredare och så fick vi pressa oss förbi. Tryggt ovetande om att på andra sidan en halvmeters häck stupade branten flera hundra meter ned.

När vi inte vågade köra längre promenerade vi vidare. Även där efter en del övertalning. Men det var värt varenda meter när vi tillslut kom upp och genom hortensiahäcken fick se den här vyn över Tvillingsjöarna. Magi!

Den enorma vulkankratern bildades så sent som 1445 och där ligger de berömda olikfärgade tvillingsjöarna Lagoa Azul (den blå sjön) och Lagoa Verde (den gröna sjön). Den ena skiftar i blått och den andra i grönt. Enligt sägnen fick de sina namn efter en olycklig kärlekshistoria där en blåögd prinsessa och en grönögd fåraherde inte fick leva tillsammans. De fick dock tillåtelse att träffas en sista gång och grät då så mycket att deras tårar bildade dessa sjöar. Nere vid sjön i kraterns mitt finns en by som har samma namn som kratern. Inte en enda turist såg vi på vägen upp till utkiksplatsen. Samma tur hade vi med besöket vid Caldeiras vattenfall. 

Här badade vi helt ensamma i 35 gradigt vatten. Enligt allt vi läst skulle det vara en riktig turistfälla. Men med vår tur blev det ett eget paradis.

Självklart gjordes även ett besök i Terra Nostraparken i Furnas. Men det förtjänar ett eget inlägg.

Kram,