tisdag 10 december 2013

Månadens växt - oktober

Lika bra att beta av en till när vi ändå håller på. Som ni ser ligger jag ju lite efter vad gäller månadens favoritväxt som Anna Vattenkanna så finurligt utmanade oss att välja ut. Utmaningen började i januari och nu är det bara decembers favorit som återstår. Förutom hos mig då. Oktobers favorit blir det nyinflyttade lilla trädet:


Ullungrönn, Sorbus Dodong




Ullungrönnen har jag drömt om sen jag blev med trädgård. Men att det ens står en ullungrönn hos mig är en liten lustig historia. De kan ju bli relativt stora. I alla fall om vi jämför med en 'Carmencita' eller en pärlrönn. Ca 10 meter närmare bestämt. Och i ett svagt ögonblick kom vi väl överens, jag och maken, att en ullungrönn kanske (jag säger kanske) var i största laget för vår lilla trädgård. Vi bestämde oss för en pärlrönn istället. Lagom stor och allt det där. För en rönn ville jag väldigt gärna ha.






Så i somras när vi stod där på handelsskolan ramlade vi över den mest bedårande pärlrönn jag hade sett. Snygga stora blad, krispigt grön, fin form. På skylten står det pärlrönn. Och jaaa.. jag veeeet! Jag borde ju ha sett skillnaden redan då. Kanske fanns det något i mitt undermedvetna som tyst väste "Sccchhhyyy. Håller du tyst nu så har du snart en ullungrönn!" Men det skulle jag aldrig erkänna. 






"Pärlrönnen" följde med hem och planterades på bästa plats. Två veckor senare besökte jag Ulrika i Bikas trädgård och hon visade mig sin pärlrönn. Blev alldeles stel. "Men om det här är en pärlrönn - vad är det då jag har köpt!?" Och då ramlade det på plats. Klart jag hade köpt en Ullungrönn. 






Hela vägen hem från Hudiksvall funderade jag på hur jag skulle lägga fram det här för maken. Erkänna direkt och riskera att få flytta rönnen. Eller att "komma på det" om en sisådär fem-sex år när den växt sig högre än de 2-3 meter som en pärlrönn blir. Hur som helst erkände jag direkt. Och rönnen fick stå kvar.






Ullungrönnen, Sorbus Dodong, är vacker under hela säsongen. Hela trädet är frodigt, nästan lite exotiskt. Bladen är stora, blanka och klart gröna med en ljusgrön nerv med 15-17 småblad. När hösten är på intåg lyser trädet upp som en fackla med en intensivt lysande orangeröd till röd färg på löven. På våren, maj-juni, får den vita blommor i stora klasar, och bären är orangeröda som på många andra rönnar.






Den har en grov grenbyggnad med många upprättväxande grenar utan direkt huvudstam. Det kan växa som ett träd med en stam eller som ett buskträd med flera stammar nerifrån. Finns det harar och kaniner i närheten kan det vara en god idé att sätta gnagskydd. Hos oss har även rådjuren gått hårt åt rönnen med flera avslitna grenar. Zon I-IV.





Nu är jag snart ikapp. Även november månads favorit är ett träd. Men mer om det i ett annat inlägg.



Ha en finfin vecka!

Kram,

2 kommentarer:

Veronica sa...

Jo så kan det gå! Men det tar ju ett åar år tills den är 10 meter hög och den dagen den sorgen! Jag skulle inte ha något emot att hitta en felmärkt själv för här kommer det inte in höga träd har "någon" bestämt!

Stor kram

Jannibele sa...

Takk for at du ligger to måneder etter:) Det gjorde virkelig godt med litt varme høstfarger på en dag som er grå og våt her hos meg:) Nydelig!