Från vitt till svart

För några dagar sedan var det vitt ute. Och vitt blommade körsbärskvistarna som jag drivit i köksfönstret. När jag då skulle leta svarta färger i trädgården blev det riktiga kontraster. 

Helt svarta blommor har jag svårt att hitta i min trädgård - eller i växtriket överhuvudtaget faktiskt. Det svartaste jag kan komma på är nog söta violen 'Molly Sanderson' men hon finns inte hos mig. Den svartaste jag har här i Landet Krokus är trollrudbeckian, 'Green Wizard'. Den är nog så svart som det kan bli. Andra svarta skönheter är svart julros, svarta tulpaner, svart akleja och Prins Gustavs öga. Men de drar alla mot det rödlila och kanske blir de diskade i Charlottas utmaning.

Svart hittas annars i flera snickerier här hos oss. Både odlingslådorna i köksträdgården och trappan upp till tomten är oljade i svart. Svartaste svart är även sockeln på vårt hus och faktiskt katten Hedvig. Nästan helt omöjlig att fotografera, är hon det lilla trollet.

Svart är auktoritativt och kraftfull som färg. Eller egentligen är svart brist på färg. Den får oss att känna oss mindre, smalare, myndigare. Därför klär vi oss gärna i svart. Men svart är även sorgens färg här hos oss. Svarta sorgband och svarta kläder när vi begraver våra kära. Den traditionen ska tydligen gå tillbaka ända till det romerska imperiet då sorge-togan var gjord av mörk ull och bars under perioder av sorg. I Mexiko och runt medelhavet bär änkor svart för resten av livet efter att deras närmaste familjemedlemmar gått bort. Men begraver du gumman i sina svarta kläder kommer hon att komma tillbaka för att hemsöka familjen enligt gammalt skrock.

Svarta katter som korsar ens väg anses i många kulturer att ge otur. Men i England anser man däremot att åsynen av en svart katt bringar tur och lycka. Jag tror jag går på den linjen istället - annars skulle vi nog ha en väldans massa otur här med vår svarta katt som springer cirklar runt benen...

Ha en fortsatt finfin vecka mina vänner!