Kärt bär har många namn

Just nu håller jag på med sista rycket i min viktnedgång. Har sex kilo kvar som jag räknar med ska vara borta om några veckor. Då har jag nått mitt mål på minus 25 kilo. När man ser det så här i skrift så känns det faktiskt ganska bra ... Jag har verkligen snart klarat mitt mål. :)

Just nu är alltså det mesta ett stort NoNo att stoppa i munnen. Inte ens frukt. Så här när jag är mitt i det kanske det känns lite tråkigt att inte få äta av alla godsaker som växer runt ikring oss nu. Men nu vill jag verkligen det här och vägrar fuska. Och faktiskt - äpplen och annat godis kommer tillbaka nästa år.

 
Får njuta av dem på bild så länge. När goaste Anna från Vita rosor och förgätmigej var här i somras så fick jag (bland annat) en frösådd physalis- eller kapkrusbärsplanta av henne. Bäret har många namn - den kallas även guldbär, lyktbär eller incabär. Min planta har gett så vansinnigt mycket bär! Och gör det fortfarande. Tusen tack, snälla, fina du!

I Colombia, Chile, Ecuador och Peru växer physalisen vilt. Inplantering för odling har skett på många håll i världen och även här hos oss går det bra att odla dem som ettåringar med gott resultat. Gott i dubbel bemärkelse.

I går komposterade jag mina trötta tomatplantor så även tomater har vi gott om just nu. Så här fina - även om de blev lite små - blev mina 'Ananas Noir', 'San Marzano' och 'Marmande'. Physalisen är släkt med tomater. Det märks både på utseendet och konsistensen. Men smaken skiljer så klart.

Tur att man kan göra så mycket av tomater som går att spara ett tag. Och physalisen håller sig fin ett tag till även den. För jag tänker ju inte leva så här asketiskt för all evig tid ... ;)

Nu ska jag gå och göra mig en god kopp te ... ;)

Kram,