söndag 4 februari 2018

Den stora snökanonen

Februari började inte alls som jag hade hoppats. Men plusgrader, tulpankrukor och vårteckenssaffari i trädgården. Den började med en snökanon. 





Ja, i torsdags började det snöa ordentligt efter att ha töat nästan bart dygnet innan. Och sen har det fortsatt. Först en tung, tung snö precis över noll som fastnade precis överallt och tyngde ned grenar på buskar och träd. 




Inte lätt för de stackars fåglarna som konstant letat efter mat. Speciellt som vi redan har fått hit både bergfinkar och bofinkar. Hur ska de klarar sig i dessa snömängder? Och nu när det ska bli ännu mycket kallare? 




Vi fyller på alla matstationer hela tiden men det tar slut snabbare än en hinner vända ryggen till. 
Här under all snö ska det ligga ett gäng planteringslådor. Sista jag såg dem var de 50 cm höga. Det betyder alltså att det har snöat och blåst in en 60-70 cm snö sen i torsdags. 




Så här mycket snö har jag inte varit med om sedan våra två första vintrar i huset. Då när snöplogen skottade snö långt upp över våra fönster och platsen att lägga snö helt tog slut.




Förutom att fylla fågelborden kastar jag även ut havregryn, russin och annat smått och gott på marken för dem som helst inte vill äta från fågelborden. Men det gäller att de äter snabbt. Innan allt snöar över igen.





Men allt är förstås inte bara negativt med snön. Växterna mår bra där under och det är ju oerhört vackert med all den här snön. Och nu ser det dessutom ut som om den kommer få ligga kvar inom överskådlig tid.

Plusgrader, tulpankrukor och vårteckenssaffari får vänta. Det har jag alls inget emot.

Fin söndagskväll!


onsdag 31 januari 2018

Besök på Hampton Court Palace

Under vår Englandsresa i slutet av april förra året gjorde jag och vännerna ett besök på Hampton Court Palace. Det var framför allt alla parker och trädgårdar jag ville se. Och eftersom det fanns en häftig labyrint fick jag även sällskap av de minst trädgårdsintresserade i sällskapet.




Hampton Court ligger ca 20 km sydväst om London precis intill Themsen. Vi åkte dit med tåg och det var jättesmidigt då stationen bara ligger en kort promenad bort. Fram till mitten av 1700-talet var Hampton Court ett kungligt residens och är ett av de mest berömda tudorslotten i landet.



Trädgårdarna och parkerna ligger utspridda runt hela slottet och innehåller allt från herbarium med tusentals blommande narcisser på våren till formella trädgårdar med parterrer och fontäner.


 



Var vi än rörde oss blommade det. Körsbär, apel, magnolia. Ja, till och med kamelia. Så underbart att
bara gå och ta in allt det härliga när det knappt kommit upp krokus hemma.






Även i rosenträdgården hade de första rosorna slagit ut. Vilken skillnad mot hemma! Självklart var det bara de allra tidigaste som rugosa som hade slagit ut. Men det var ändå intressant att gå där bland små låga buxbomshäckar och höga tegelmurar. För att inte tala om blåregnet som fortfarande blommade i norrlägen. 




Det märktes att det var ett uppskattat besöksmål. Det allra mesta var otroligt välskött och de kan ha haft en av de grönaste gräsmattor jag någonsin sett. När vi var där pågick samtidigt någon form av uppträdande så vackert klädda musiker och skådespelare syntes lite överallt. 




Även inomhus var det ordentligt maffigt. Vi rörde oss mest i trädgårdarna men en kortare passage gick vi igenom för att komma till de trädgårdar som vi fick betala för att se. Där var det nästan bara naturligt ljus och så några ljuskronor med levande ljus. Se vilket ljusspel det blev från trappräcket ned på det vackra golvet. 



I den gigantiska parken på baksidan av slottet öppnade sig en stor yta med väldiga cypresser, mängder av tulpanplanteringar, dammar och långa stigar. För att få en helhet över området fanns det möjlighet att åka häst med vagn.




Det var så stora avstånd och vi hade redan gått i timmar så fötterna var ordentligt trötta. Vi valde istället att bara sitta och ta in helheten. Och ta en och annan selfie. 


 



När vi hade vilat lite tog vi oss an de mer formella trädgårdarna. Här fanns en liten "knot garden" med lavendel och andra kryddväxter och en enorm formklippt trädgård, "the privy garden".





Två av favoriterna var de två dammträdgårdarna som var utformade som sunken garden med flera lagers nivåskillnader av häck och mur. Den ena fylld av färger, den andra än mer formell i både färgsättning och form. 



Jag rekommenderar varmt ett besök på Hampton Court! Men se till att vara där tidigt. Och ta en hel dag på er. Även fast vi gick och gick och gick så hann vi inte se allt. Missa för guds skull inte puben utanför området, The Mute Swan! 





Avslutar med min favoritvy på det nästan utblommade blåregnet i bakgrunden och delar av "the knot garden" i förgrunden. Hoppas ni stod ut med det här lååånga inlägget. Men ni vet hur det är. Svårt att välja bara några bilder ...

Och nu fick jag reselängtan också.

Ha en finfin onsdagskväll!





tisdag 30 januari 2018

Driva narcisser

För första gången någonsin har jag provat att driva narcisser. Tanken var att de skulle blomma till jul. Men så blev det inte. 




Jag köpte en påse narcisser på rea i höstas. Faktiskt ganska tidigt men väntade avsiktligt länge med att sätta dem för att de skulle blomma till jul. Tydligen satte jag dem ändå alldeles för sent för först nu börjar de skjuta i höjden. Och se här. Den första knoppen lovar gott.





Annars är det julrosornas tid nu. Inte i rabatterna så klart, utan i kruka. Förhoppningen är att jag inte glömmer dem ute någon kall natt - så att de dör frysdöden - och att jag kan sätta ut dem lite här och där i rabatterna.

Om två dagar är det februari! Hurra!

Ha en fin vecka!

Kram,

söndag 28 januari 2018

Äntligen den där gröna strukturen jag längtat efter

Vilken helg det blev! Först strålande solsken, någon minusgrad och grillning med vännerna i lördags. Och idag takdropp och fågelkvitter. Alldeles för tidigt att tänka vår än. Jag vet. Men skönt att kunna röra sig mellan vinterförvaringen och huset utan mössa och dunjacka. 




Väl ute fastnade jag framför buxbomskloten och tänkte vilken tur det ändå var att jag tog tag i det där efter så många år av velande. Ända sedan jag satte igång med trädgården har jag velat ha runda klot av vintergrönt. Det naturliga var ju självklart buxbom. Men eftersom vi bor i zon fyra där det (iaf tidigare) varit gränsfall att få buxbom att överleva och med den förhatliga buxbomssjukan i färskt minne har jag letat andra alternativ.




Ett av alternativen är liguster. Men den är ju inte så vintergrön som synes där i bakgrunden. Provade ändå att sätta en sådan tillsammans med buxbomen och en en rödbladig berberis som jag också tänker bollklippa. Just den här delen av trädgården har tidigare varit helt översållad av jättedaggkåpa som jag rensade bort i höstas. Lass efter lass med skottkärran. Jag tog inte bort allt. Men fyra femtedelar. 

Och hit tänker jag också flytta min blå standiris som är så fin i försommarbuketterna att jag inte riktigt kan med att förpassa den ut ur trädgården. Helt övertygad om att det kommer att bli fint tillsammans med alla allium som blommar samtidigt.  




Ett annat alternativ som jag bestämde mig för då för sex, sju år sedan är japansk järnek. Den är väldigt lik buxbom och har fungerat ganska väl hos mig. Men den växer oerhört långsamt. Här ovan och nedan ser du bilder på hur den ser ut just nu och HÄR finns bilder på hur den såg ut när jag satte den 2012. Scrolla ned en bit bara så ser du dessutom hur bladen ser ut i närbild. 




Nu återstår att utvärdera hur väl buxbommen klarar sig gentemot järnek, berberis och liguster. Men det blir väl inte förrän nästa vår kanske?

Hur som helst. Så glad just nu över det här vintergröna och framförallt bollarna och häckarna. De ger fin struktur till trädgården förutom att de är tacksamma att titta på nu när alla andra nyanser rör sig mellan vitt, brunt och grått.

Ha en finfin söndagskväll!



Kram,

torsdag 25 januari 2018

Den sista utposten

Först gillade jag inte rosor, men det kom jag snabbt över. Efter det har jag inte heller gillat petunior, begonior och eller berberis, som alla numera fått tillträde in i trädgården. Och bergenior står nog nästa på tur att omvärdera. Och nu har en av de sista utposterna vad gäller "tantblommor" är erövrats.






För just nu frossar jag i nejlikor. Först fastnade jag för doften. Har ni tänkt på att nästan inga blommor i butikerna längre doftar?





Men det gör de här nejlikorna. Och för att inte tala om färgen! Så himla snyggt till tulpanerna i samma nyans. Gissar att det kommer att flytta in fler nejlikor. Kanske även in i trädgården ...





Vad har ni för förhållande till just nejlikor?

Undrar,