Det ljusnar mitt i oktobermörkret

Helt plötsligt infann sig ett sug att blogga igen. Det kom från ingenstans och jag hade väl snarare tänkt att stänga den där bloggen för gott eftersom aktiviteten är i stort sett obefintlig.

 

Den begynnande våren som jag skrev om i det senaste inlägget var tuff och bloggandet kom helt av sig efter ett dödsfall i familjen. Min pappa gick bort efter en kort tids sjukdom, alldeles för tidigt och alldeles i onödan. En enkel infektion som blev till en övermäktig blodförgiftning med en mängd komplikationer. Och helt plötsligt ingen pappa mer.

Trädgården som brukar vara ett sådant stöd och ge sådan energi och lust har snarare känts som ett måste och en börda. Och ju mindre omtanke som spenderades i rabatterna under våren desto mer växte eländet igen. Och tillslut var det bara jobbigt att titta på kirskål, tistlar, kvickrot och annat rassel som tog över rabatterna.

Men de senaste helgerna har jag tagit krafttag och energin är så sakteliga på väg tillbaka. Det värsta ogräset är borta. Har kört bort stora lass av överblommat, bortklippt och bortrensat och trädgården börjar kännas lite mer luftig igen.

Och nu i löksättartider så börjar jag också så smått se fram emot nästa säsong. Jag gräver inte ned de mängder av lök som jag brukar men några nya sorters krokus blir det och ett gäng av favorittulpanerna.

'Creme de Cassis'

Något som ändå har varit tacksamt under sommaren och hösten är dahliorna. De har stått på en egen yta och trivts fint i sina korgar. Men nu börjar de verkligen sjunga på sista versen och det är väl inte mer än rätt när kalendern visar mitten av oktober. Men några stackare har jag inte haft hjärta att klippa ned än. De blommar fortfarande för fint.

'Puerto Rico'

Nästa vecka ska kylan komma och då gissar jag att frosten kommer hitta även hit ut till havet. Kanske blir det även så att med kylan håller blogglusten i sig. Det återstår att se.

Allt gott mina fina vänner!



Hälsar,

Begynnande vårtecken

Innan snöeländet dök upp igår så hade vi faktiskt hunnit få se ett helt gäng med vårtecken. Krokusar, irisar, julrosor är alla på väg upp med gröna pigga spjut. Trots att marken har varit helt djupfryst på sina ställen.

Till och med först blåsippan har hunnit visa upp sig. Och kruktulpanerna är på väg att slå ut. Först ut är 'Purple Peony' som ser ut att bli en riktig primadonna.

Gröna blad har också visat sig på prumula biflora 'Alba'- Den är ny hos mig för säsongen så det ska bli roligt att se hur den utvecklar sig. En annan riktigt tidig tuffing är slingerstormhatten 'Ruby Wine'. Det är nog det tidigaste gröna som går att hitta i min trädgård.

Och så de här söta då. Snödropparna som tar sig upp genom isen. Så skira, så efterlängtade.

Nu hoppas vi att snön försvinner fort som attan igen så att vi får fortsätta spana efter våren.

Skön söndag!

Men vad var det som hände egentligen?

Jo, vintern kom tillbaka och det med besked. Först med osynliga små flingor. Men sen har det tilltagit - både i flingornas storlek och i mängd.

Värst är det förstås för fåglarna. Måste vara en chock att först ha 15 grader varmt och fånga årets första insekter för att sedan dränkas i snö igen. Viktigt att fortsätta mata de små. Vi brukar fortsätta långt in i April för att vara säker på att de hittar det de behöver.

Planen idag var att åka på trädgårdsmässa, Rum och Trädgård i Kista. Men när vi vaknade i morse så kände vi båda att nej, vi orkar bara inte. Vi är så himla trötta efter vad som hänt de senaste två veckorna. Nu vill vi bara vila. Bästa att lyssna på kropp och knopp och låta den få som den vill. 

Fortsatt fin helg på er!

Kram,

Blommig fredag - tema vårtecken

Så där väldans värst vårigt känns det väl inte idag. När snön öser ned och det bara är grått och blött. En aning bättre var det igår när jag var ute med kameran. För den är på gång den där våren ändå. Och under snön händer det grejer.

 

Krokus, snödroppar och lungörten är på gång. Och innan snön kom tillbaka hittade jag knoppar på julrosorna och några primulor blommade försiktigt mellan spirande blad. Så heja våren! Den är på gång. 

Tulpankrukorna har fått åka ut i snöglopen. För dem passar vädret ganska bra. Temperaturen håller sig över noll så de får både vätan av nederbörden och eftersom det inte är någon sol så behöver jag inte vara rädd för brännskador på de sparrisliknande bladen.

Backar en bak någon meter så påminns en ändå över att våren inte kommit så långt som en kunde hoppas en sån här dag i mars. Men det är bara att ge sig till tåls. Och vill ni kika på fler vårtecken runt om i landet så hittar ni dem HÄR.

Fin fredag på er!

Kram,

Mars, mars, måne. Jag kan lura dig till Skåne.

För ett år sedan var stod snödropparna i blom, krokusarna på väg upp, julrosorna knoppades och jag hade haft tulpankrukorna ute i veckor. Så ser verkligheten inte alls ut i år. De senaste veckornas högtryck med soligt och fint på dagarna och 10-15 minusgrader på nätterna hjälper ju inte direkt till med vårkänslorna.

Några snödroppar har jag inte sett röken av. Ännu mindre krokusar eller julrosor. Och i garagemörkret växer sig tulpanbladen höga som rödagula sparris. Har inte vågat ha dem ute ens dagtid eftersom det är så kallt.

Och inte ser det bättre ut under den här veckan. Ännu mer snö väntas. Och även om det inte kommer vara lika kallt så kommer temperaturen stanna kvar på fel sida minusstrecket.

Jag fortsätter drömma om våren. Och aldrig har väl barnramsan känns mer träffande. Just idag flyttar jag mer än gärna till Skåne.

Så. Slutgnällt. Fin vecka på er!

Kram,