onsdag 2 november 2016

Hipsvips har det gått ett år

För precis ett år sedan idag så begav vi oss iväg på Drömresan med stort D. Efter några månaders planerande hade vi till slut kommit överens om rutten. Vi skulle börja med en vecka på Bali med ett par nätter på Gili Meno, vidare till Kuala Lumpur för några dagars shopping, följt av Kambodja och besök i Angkor Wat och sen en avslutande vecka för sol och bad på Koh Chang i norra Thailand.


 


Redan på morgonen när vi vaknade fick vi veta att alla flyg från Amsterdam var inställda. Vi skulle resa mot Asien via just Amsterdam. Väl på Arlanda såg det ut att ordna upp sig och vi skulle få åka med ett tidigare plan som skulle ta oss till Holland och sedan vidare till Bali via Singapore.





Vi kom nästan hela vägen fram. När vi var en timma från Bali - efter 23 h resande - fick vi veta att det varit ett vulkanutbrott strax utanför en av grannöarna till Bali. Vinden låg rakt mot oss och vi blev tvungna att vända. Väl på plats i Singapore blev vi fast. I tre dygn. Utan resväska.





Men det kunde verkligen ha varit så mycket värre. Även om jag inte riktigt hade sinnesnärvaro att ta in det då. Väskan dök upp till slut. Och det finns värre ställen att fastna på än Singapore kan jag lova. Speciellt som om en av allra bästa vännerna bor just där. Så här efteråt är jag så lycklig att vi fick ett bonus-stop hos älskade Carola som kom och hämtade oss. Vi fick spendera en fantastisk dag och kväll hemma hos henne på Sentosa utanför Singapore. Tacksam!







Till slut kom vi så klart till Bali. Via Bangkoks flygplats, den mest tillmötesgående flygplatspersonalen någonsin och en vansinnesrusning hann vi med planet. Med sju minuter till godo kom vi iväg och landade i paradiset.

Allt var faktiskt precis som jag hade hoppats. Och ändå inte. Det var mer av allt. Färger, värme, ljud, matos, mönster och en galen fågel som byggt bo i vår bungalow. Hotellet vi bodde på hette Puri Kelapa Garden och var som en tyst oas i allt det hektiska. Och så Ubud. Fantastiska Ubud med yogaklass, rawfoodfika, risterasser och tempel. Där hade jag gärna stannat i många dagar. Nu hann vi med två besök på våra fyra dagar på Bali innan vi reste vidare till tre dagars shopping i Kuala Lumpur, Malaysia.





Kuala Lumpur bjöd på temperaturer upp mot 40 grader. Lite väl mycket om du frågar mig. Vi gick ingenstans utan ett paraply att gömma oss under. Visst shoppade vi en del. Men det var fler än en gång vi undrade vilka som skulle besöka alla dessa supershoppingcenter. Och vem ska köpa alla dessa miljoner plastsandaler, solglasögon och fejkade märkeströjor?

Men visst var det häftigt att gå runt där bland julpyntet. More is more skulle en kunna säga utan att överdriva. Och vi hann med både hibiskusparken, orkidéträdgården och en busstur runt hela stan. Efter shopping och overload av intryck var det dags att resa vidare till Siam Reap, Kambodja och alla magiska tempel.


 


Fyra mycket hektiska dagar blev det. Vi hann besöka Preah Kahn, Ta Prohm, Bayon, Banteay Srei, Neak Pean Tasom, Banteay Samre, Pre Rup, Baphuon och Roluos tempelområde. Maffigast av allt var utan jämförelse Angkor Wat. Så klart. Vår guide var fantastisk och där vi befann oss fanns nästan ingen annan. Under alla dagar och på alla platser. När vi gick därifrån, ja då kom horder av folk. Bäst mat på hela resan hittade vi i Siam Reap. Och dessa fantastiska khemerer. Kärlek!






Sen var det dags för sista stoppet och återhämtning, sol, bad och utflykter. Jag hade gjort ett späckat schema även här på Koh Chang med besök på flera andra öar i närheten. Av det blev det ingenting. Jag blev dundersjuk och sov mest hela tiden. Sov, knaprade spännande mediciner och badade. Och åt sticky rice med mango. Så det blev väl återhämtning på sitt sätt. Temperaturen var det häftigaste jag varit med om. Strax över 30 grader i både luft och vatten. Helt perfekt och alldeles ljuvligt.

Fyra pocketböcker och en antibiotikakur senare var det hipsvips bara resan hem kvar. Nästan fyra veckor hade vi varit borta och det kändes både som vi precis hade åkt och att vi varit borta en evighet. Som grädde på moset hade vi en timme över på Schiphol på vägen hem. Och gissa vad de sålde där?! Tulpanlökar!

Kram,



3 kommentarer:

Veronica sa...

Jösses med vilket tempo du lägger upp inlägg! Gillas :)

En sån resa är säkert "once in a liftime" Jag har fullt sjå att ta ett beslut om vi ska till Madeira i Januari eller inte...
Alltså, ditt tulpaninlägg!!
Det gör nästan ont hur mycket jag längtar!

I år så bestämde vi att hålla lite lågbudget när det gäller tulpanerna. Har säkert grävt ner runt 1000 men i år bara billigt, på rea och från Lidl! Så man vet ju inte vad man får...
Men nästa år hoppas jag att tomten är lite mer "skyddad" när häckar vuxit upp igen och då kommer jag definitivt satsa på att beställa 'Copper Image' För den var bara Underbar!

Kram

Meta sa...

Vilken resa ja nog går det att planer allt men sen blir det inte som man tänkt sig nästa någon gång men blir det bra Bättre så gör ju det inte så mycket. Tack för den reseskildringen Skönt att ni är hemma nu och alla mår bra
Nu får du återkomma till verkligheten och njuta av snön
Kram meta

Rost och rädisor sa...

Ja, det ser verkligen ut som en drömresa och så härliga bilder. Nåt att återuppleva och njuta av nu när snön yr runt knutarna.
Ha det så gott
/Anette