söndag 25 januari 2015

Årets första vårtecken på ingång!

Ja men vilken fantastisk dag! Helt ljuvlig. Nästan, möjligtvis även en gnutta vårkänsla faktiskt. Temperaturen höll sig precis under nollstrecket och kinderna har fått känna solvärme.




Sådana här dagar är riktiga hinkfyllar-dagar. Sådana där dagar som det borde vara lite oftare. Fick gott om energi och städade undan lite i vinterförvaringen. Jag har inte börjat så än men snart är det dags. Övervintrande pelargoner och små träd i garaget fick sig en tillsyn och en skvätt vatten. Och så hittade jag två påsar med kvarglömda tulpaner och en vitlök. Ner i en tunna med dem och ut i garaget. Återstår att se om de tar sig.




Ett av de allra första vårtecknen hos oss är när solen når ned över grannens tak så att vi kan sitta på trappan till förrådet och fika. Än är det några dagar kvar men idag kunde vi faktiskt ta en kaffe ståendes mot väggen med solen i ansiktet. Lycka!




Innan jag gick in för dagen så dök det upp ett gäng domherrar. Min mamma säger alltid att när de kommer blir det snö. Och mycket riktigt - en kik i väderapparna lovar en hel del snö under morgondagen. Jag som nästan hade fått vårkänslor ...





Kram,


lördag 24 januari 2015

Trädgårdens färger - terracotta

Det första jag tänker på när jag hör ordet terracotta är ju självklart lergods och då i krukform. Undrar om det finns en endaste trädgård i Sverige, eller för den delen i hela världen, som inte någonstans innehåller en terracottakruka. 

Lergodslera finns över hela världen och är en ung lera - även om den är har tagit ca 15 000 år att uppstå. Den terracottaröda färgen kommer sig av att lergodset, som ligger närmast det översta jordlagret, blir förorenat av järn. Beroende på hur stor förekomsten av järnoxid är så får lergodset en röd, brun eller gul nyans. Läs mer om lergods och terracotta hos exempelvis Gränsfors Bruk.




Även hos mig finns de så klart, terracottakrukorna. Till pellisar och andra växter som inte tål att stå ute året om. Då passar terracottakrukorna bra eftersom inte heller de klarar vårt kalla och fuktiga vinterväder. Men ska jag leta ute i trädgården efter nyanser av terracotta så är de vanligast bland tulpanerna på våren eller i bronsrabatten under sensommaren. En och annan dahlia kan, med lite god vilja, ha toner av terracotta.



Hur har ni det i era trädgårdar? Finns det gott om terracotta? Hos Charlotta gissar jag att ni hittar massor. 

Kram,


fredag 23 januari 2015

Blommig fredag - min favoritperenn

Ni som följer mig vet nog redan vilken som är min favoritperenn. Det har varit samma i så många år. Men även om jag verkligen funderar och verkligen letar efter en annan favorit så kommer jag alltid tillbaka till den skira, snygga, tacksamma, friska, snyggåretrunt-växten

Kaukasisk förgätmigej, brunnera macrophylla 'Jack frost'



Den vaknar som en av de allra första, precis efter att snön dragit sig tillbaka. Då tar det inte många dagar innan man kan se de första knopparna.




Sen bara blommar och blommar och blommar den till långt in i juni. Mina står i skuggan. Kanske drar det ut på blomtiden. När blomningen är över klipper jag av alla blomstänglar för den är ganska duktig på att fröså sig.







Och då är det bladens tid att skina. För skiner gör de, med de silverfärgade teckningarna mot en mörkare grå botten. 




Släktet har sitt namn efter den schweiziske botanikern Samuel Brunner. Macrophylla betyder storbladig och det passar ju väldigt bra eftersom den får stora vackra blad. Hos mig kväver den till och med knölklocka så jag är ytterst tacksam över de stora bladen. 

Namnsorten 'Jack Frost' anses som en riktigt bra trädgårdsväxt och blev 2012 vald till Årets Perenn av the Perennial Plant Association. Jag gillar den så mycket att jag letat fler namnsorter men har väl egentligen inte fastnat för någon annan, förutom 'Mr Morse'. Den har snarlika blad men blommorna är helt kritvita. Satte tre plantor i den vita rabatten för ett par år sedan så de borde växa till sig tillräckligt i år för att jag ska kunna utvädera dem.





Kaukasisk förgätmigej är lättodlad och klarar sig i stort sett i hela landet har jag läst mig till. Den vill ha halvskugga till skugga och mullrik och lite fuktig jord, men klarar sig i de flesta trädgårdsjordar, bara den inte är för torr. Bladen kan lätt trasas sönder vid kraftiga vindar så det gäller att den står lite vindskyddat.




Andra sorter av släktet är
'Betty Bowring' eller 'Alba', vit, 40 cm.
'Dawson’s White' eller 'Variegata', blå blommor, vitbrokiga blad, 40 cm.
'Hadspen Cream', blå, gröna blad med gul kant, 40 cm.
'Langtrees', blå, gröna blad med silvervita fläckar, 40 cm. Halvhärdig, bör vintertäckas. 

Speciellt den sista, 'Langtrees' med sina prickiga blad är riktigt snygg tycker jag. Och det kanske inte är så konstigt. 'Jack Frost' uppstod nämligen som en spontan mutation från just 'Langtrees' vid Walters Gardens i Michigan i början av 2000-talet.

 Fler favoritperenner hittar ni hos Hélena, Bland rosor och bladlöss.


 Kram och trevlig helg!



tisdag 20 januari 2015

Eftersläntare och tisdagspepp

Mina amaryllisar fick inte flytta in i värmen förrän i mellandagarna. Eftersom vi var borta både innan, under och efter jul fick de stanna ute i vinterförvaringen tills vi var hemma igen. Det är jag glad för nu. När de slår ut en efter en. Den ena vackrare än den andra.

Är också ganska glad att jag inte valde några jättejuliga just i år. Kanske fanns det i bakhuvudet redan när jag köpte dem.





'Graffiti', 'Tango' och 'Joker' - inte så väldans fina namn på vackra blommor.


Och det bästa av allt - jag har en som ännu inte ens har slagit ut sin första blomma. I år funderar jag återigen på om jag ska orka "översomra" lökarna. Har aldrig riktigt tagit tag i det där. Men nu när jag har läst Sanna Roséns bok, Amaryllis - älskad vinterblomma, tänker jag "att det borde inte vara så svårt..."

Hur gör ni? Slänger eller översomrar?



måndag 19 januari 2015

Isgata och måndagsdepp

Och så blev det natt liksom. Hela dagen har varit så himla mörk. Inte speciellt kallt. Och det har ändå kommit lite snö. Men hu så mörkt och trist.




Hemma på tomten har vi en spolad isbana. Jag och katterna åker kana när vi försöker ta oss runt tomten för att fylla på fågelfrö eller rädda någon översnöad buske.




Till och med lillviken ser dyster ut. Kanske är den också måndagsdeprimerad över vädret?