Lyckans blå blomma

En av mina favoritblommor alla kategorier är Wisteria sinensis, Blåregn. I år har jag köpt fröer och ska prova att så. Blir det lyckat är tanken att det ska få dela plats med mina citrusträd, oliver och fikon i kruka, ett uppstammat silverpäron och massor av lavendel i den blivande Medelhavshörnan av trädgården. :) Hur mycket medelhav det nu blir i zon 4 ...

Blåregn är en riktigt starkväxande klättrare. Blommorna är blå, lila eller vita och bildar klasar som blir ca 15-20 centimeter långa. Blommorna har en doft som både fjärilar och bin gillar. Tyvärr är W. sinensis frostkänslig och klarar bara zon 1 (ev 2). Även i de sydligaste delarna av landet måste den vintertäckas för att inte frysa bort. Har man ett härdigt klimat kan det bli över 20 meter högt. Världens största kända Wisteria ligger i Sierra Madre, Kalifornien , och är större än ett tunnland (0,40 hektar ) i storlek och väger ca 250 ton. Fantastiskt!

Wisteria floribunda, japanskt blåregn, är lite mer härdig och klarar zon 3 till 4. Även den finns i färgerna vitt, blått och lila.


Sen finns det riktigt härdiga Wisteria macrostachya, kanadensiskt blåregn, som är ett nytt blåregn från Kentucky. Den tål temperaturer ner till - 40 grader. Blommorna är blå ('Blue Moon') eller vita ('Clara Mack') och blåregnet kan bli ca 5 m högt. Det kan tydligen remontera upp till 3 (!) gånger per år läste jag någonstans och är härdigt till zon 5. Dock ska man vara medveten om att blommorna på den här sorten inte blir lika spektakulära som W. sinensis.

När blomningen är över får blåregnet fröbaljor som blir ca 8 centimeter långa och innehåller ett stort antal giftiga, bruna, bönliknande frön. Giftet i fröna kallas wisterin och om man äter dem kan man bli illamående, få magsmärtor eller diarré. Wisterians blommor utvecklas i knopparna närmast fjolåretsskotten så skär tillbaka sidoskotten tidigt på våren för att få en vackrare blomning. Det tar minst fem år från lyckad frösådd till blomning.

Wisteria sinensis kom från Kina till Europa och Nordamerika i början av 1800-talet. Växten är lättskött och kan bli mer än 50 år gammalt. 


Fullständig lycka vore att få mina frön att växa upp till ett frodigt blommande blåregn ... säg  ... om en sisådär 5-6 år ... ;)


Kramar!

Mönsterpassning

Idag var det lite kallare igen efter några dagars plusgrader. Frosten var tillbaka och det kändes nästan liten höstigt. Kom till och med en regnskur nu på kvällen.

Fredagens tema för Blommig fredag har dröjt sig kvar hos mig och jag har funderat en hel del på mönster. Då visade jag ju bilder på mina mönstrade bladväxter. Men det finns ju en massa vackra mönster att se även vid den här årstiden.

Kattassar på frostig trapp. Ett fotsteg som blev kvar efter gårdagens töväder.

Vassa, ljusa taggar slingrar sig runt mjuka, mörka nypon. Små stenar som bildar mönster tillsammans i grupp.

En bil på väg någonstans och frostig grönska från bortglömd mossboll.

Katterna följer mig som vanligt när jag har mina små fotoexkursioner. Som i ett givet mönster rör vi oss i flock. Att missarna är så här kärvänliga mot varandra tillhör dock inte vardagsmönstret ...

Nu väntar TV-soffan!

Kram,

Insnöad

Just nu har jag helt snöat in på ljusgult! Gärna stora, svulstiga blommor som pioner eller rosor. Är lite fascinerad själv faktiskt. Jag brukar inte fastna så här vid blommor med så specifikt utseende men nu är det så. Sitter och googlar pioner, rosor och dahlior hela kvällarna. Kanske behöver jag ljusterapi..? :)

Vackra solar från vänster till höger: Hybridpion 'Bundet Sunshine', Dahlia 'Christopher', Dahlia Kelvin Floodlight, hybridpion 'Bartzella', Klängros Leverkusen, gul näckros, Austinros Charlotte och Magnolia Goldstar. 

Vackra bilder lånade från nätet.

Ha en fortsatt fin kväll!

Årets första plusgrader

Idag har verkligen varit en underbart skön dag med fyra plusgrader och sol. Kändes inte alls som januari. Är hemma och kurerar min hand och har haft lyxen att kunna vara ute i det fina vädret. Efter att ha slutit ögonen och vänt ansiktet mot solen är man nästan förvånad att det inte ser ut såhär när när man öppnar ögonen igen ...

  

Tyvärr får vi vänta ett par månader eller tre innan det ser ut såhär igen. När kommer våren till er?

Kram,

Inte Babylons hängande trädgård men väl Bilbaos klättrande

Har ni sett det här? Den klättrande trädgården vid Plaza de la Convivencia i Bilbao, Spanien. Trädgården ser ut som den har spillts ut över trappan, nästan som om den vill ta över och gömma betongen.  


Den liksom ålar sig fram och klättrar verkligen uppför trappan som om den var en levande organism. Är det arkitektur eller landskapsdesign? Eller bådadera?

Precis som den Spanska trappan i Rom, är trädgården inte bara konstruerad för att besökarna att ta sig upp och ned, utan för att få dem att stanna kvar och bara vara. Om det var jag som gick där skulle jag verkligen sätta mig ner och bara njuta.

 

Kvinnan bakom trädgården heter Diana Balmori, spansk landskapsarkitekt, numera boende och verksam i New York. Balmori säger såhär om sitt verk: "It is a garden of contrasts: the contrast between native and exotic plants, between the red flowers and the green grass, between the green grass and the gray paving."

I en artikel som jag läste om henne och projektet säger hon "I huvudsak har landskapet alltid setts som något att dekorera en byggnad med, som ett tillägg, men det börjar accepteras mer och mer som ett viktigt element. En trädgård är en nödvändighet, inte en prydnad!" Visst kan vi skriva under på det? 


Verket i Bilbao är ca 80 kvadratmeter stor och färdigställdes under 2009. 


Trappan i Bilbao är bara ett av hennes många kända verk. Se fler av dem på www.balmori.com. 


Ha en fortsatt skön kväll!