Ibland undrar jag över hur det ser ut i världen. Nu när hösten aldrig vill ta slut och vinter aldrig vill starta så undrar jag vad vi gör med vår planet. När det enda jag hör på radio och TV är våldsamheter och egoistiskt handlande. Varför tar vi inte bättre hand om vår värld? Och varför tar vi inte bättre hand om våra nära och kära? Finns det inte tillräckligt med kärlek?
Ibland tror jag att mina kissar är små änglar, ibland är de av ett helt annat slag, när de följer mig hack i häl runt trädgården. I bakgrunden vakar trädgårdsängeln över oss. Egentligen är den lite för söt för min smak. Men det känns ändå bra att hon håller ett öga på trädgården när jag inte är där.
Runt mig finns det massor av kärlek Jag har en underbar familj som jag älskar oändligt och en stor släkt som jag håller av. Jag har många vänner som står mig väldigt nära. Vissa träffar jag inte så ofta, vissa inte alls. Men ni finns alla i mitt hjärta.
Den här trädgårdsängeln från Willow tree fick jag av mina älskade vänner Elin och Albin. Ängeln kommer att vaka över mig varje dag precis som de gjorde när jag var sjuk. Susan Lordi som har skapat figurerna från
Willow tree säger att hon gjorde det för att hjälpa oss alla att komma varandra nära, hela det som gör ont och för att värdesätta våra relationer.
Efter att ha varit riktigt sjuk under en tid började jag att läsa trädgårdsbloggar. Det gjorde jag för att hitta tillbaka till den kreativitet och glädje som jag hade haft tidigare. Efter ett tag vågade jag själv ta steget att starta en egen blogg för lite mer än ett år sedan. Och jag tror inte att jag har stött på ett enda hårt ord eller negativ tanke här inne bland oss trädgårdsbloggare. Det är en fantastisk gemenskap med så mycket kärlek - både till det som växer och till varandra.
De vackra Vilda änglarna har min fina vän Elin M gjort. De pryder vårt plommonträd just nu i väntan på vår och ljuva blommor. Att hjälpa blomningen på traven med små vaser fick jag tips på hos härliga Charlotte med bloggen
Trädgårdsflow. Nu har hon inte bara förgyllt min dag utan kanske även er?
Ett litet exempel på hur kreativiteten sprider sig via bloggandet.
Jag önskar att alla får känna den kärlek som jag känner. Och det är lustigt med kärlek. Det är en av de få saker som man kan slösa med huuur mycket som helst. Och ändå bara växer den. Visst är det förunderligt?
Änglar finns. Jag vet det!
Kärlek till er, alla fina!
