Efter snökanonen. Som aldrig kom.

Det blev ju inte mycket med den där utlovade snökanonen. Inte som det blev förra året i alla fall. Eller 1998 så klart. Gävle är ju känt för att vara ett riktigt snöhål. 

Men nu är jag inte jätteledsen för att det inte kom en massa snö. Det kom precis lagom enligt min smak. Lagom mängd för att lägga sig som ett förlåtande täcke över allt som börjat bli grått. Och över allt det hala. Isen har varit obönhörligt jobbig under nästan hela julledigheten. 

Men visst kom det en del. Och att snön kom med fart och från nordost syns väldigt tydligt på bilderna. Vi är ganska skyddade när det blåser från annat håll men just nordlig vind, då hamnar vi mitt i vindriktningen. Och med det öppna havet en bit ut fanns en stor risk att det skulle bli många decimeter. Men som sagt den här gången gick det fint.

Jag har fortfarande inte riktigt städat bort julen. Känns inte som det blev någon brådska nu när snön kom tillbaka. Annars är jag känslig för just det där. Är det plusgrader åker julen bort snabbare än annars. Här kollas inte datum. Jag går enbart på känsla. 

Ljusslingorna, däremot, brukar få sitta ända till mars, april. Där vi bor blir det bäcksvart när solen gått ned, så för att ens hitta till garaget är de nödvändiga. Och väldigt vackra mot allt det röda och vita. 

Och på tal om känsla. Tänk ändå när en hittar istappar. Då känns det som om våren är nära. Trots snökanon, minusgrader och januarihimmel.

Ha en riktigt fin kväll!