En soligare färgskala

Idag känns det som om sommaren tog om lite. En bit över 20 grader och strålande sol. Tänker passa på att smita tidigare från jobbet och bara vara ute några minuter.

Har inte hunnit lägga många handtag i trädgården under de senaste veckorna. Knappt klippt gräset. Förfallet går vansinnigt snabbt. Mycket fortare än vad jag nästan kunde föreställa mig.

Men ljuset finns kvar. Det härliga, varma eftermiddagsljuset. Och blommorna. För en del blommar faktiskt fortfarande. Trots kylig vår, sommartorka och kyla igen håller de i. De tacksamma, vackra.

 

Mest tacksam i år är den orangea dahlian G. F. Hemerick. Har satt en knöl vardera i stora korgar. Såg lite fattigt ut först och jag trodde väl aldrig att de skulle lyckas fylla ut allt. Men som de har blommat. Precis hela sommaren. Ända sen maj faktiskt. Och eftersom de står i korgar på altanen så kan jag njuta av dem utan att behöva titta på den igenvuxna trädgården.

Och se här. Tillsammans med dahlian har jag faktiskt lyckats få några zinnior att överleva. Säger överleva. För särskilt frodiga är de inte. Men nu kanske jag har gått från "Aldrig mer!!!" till "kanske igen?!" när det gäller just zinnior. För de är ju fina. Även om de är i kinkigaste laget för min smak. 

Nä, nu är det nog dags att ge sig ut i solen. Vi ses!

Kram!