fredag 28 december 2018

Året som gått - april till maj

Så var vi på väg in i vårmånaden april. Och jag ville börja vårfixa. Men framförallt gå mina trädgårdsrundor och leta nykomlingar. Men se det gick knappast. För fortfarande täcktes trädgården av mängder av snö.





Vi fortsatte vinterns "nöje" - skotta snö. För snön vägrade att ge sig så några trädgårdsrundor var det inte tal om. Men faktiskt tittade det upp några snödroppar precis bredvid ingången där snö- och islagret var som tunnast. Helt otroligt vilken växtkraft det finns när det väl är dags.




Den enda färg som kunde anas kom från kruktulpaner och nyinköpta ranunklar och små narcisser. De frösådda penséerna lyckades jag ha ihjäl genom att glömma dem ute en natt. Varken jag eller katterna var speciellt roade. Skulle det här aldrig ge sig?



Årets första krans pysslades ihop av mer eller mindre utblommade kruktulpaner och vårfrisserade pelargoner. Några kvistar syren fick också plats. Man tager vad man haver.



Inomhus växte sig tulpanerna rangliga och hela gästrummet svämmade över av olika frösådder.



I mitten av april åkte jag till Singapore för att hälsa på en av mina käraste vänner. Och se här fanns det både värme och färger i överflöd. Vilken stad. Om du är nyfiken på Sentosa - ön utanför Singapore där vännen bor - så finns det ett eget inlägg för det HÄR. På Arlanda hittade jag senaste numret av Allt om Trädgård. Och där på framsidan tronar tulpaner från vår trädgård. 





När jag kom hem var faktiskt nästan all snö ÄNTLIGEN borta. Men det dröjde ända till precis i slutet av april innan jag faktiskt hade den första riktiga trädgårdsdagen. Men vilken lycka det ändå var.




I maj tog värmen ändå fart. En rasande fart och det blev sommar nästan från ingenstans.




Det dröjde alltså ända till den femte maj innan vårbruket kom igång. Och då hade bladsprickningen redan börjat och det blev full panik precis överallt att hinna med. Ogräsrensningen kom liksom av sig och bara det värsta hanns med. Märktes extra tydligt nu under hösten att det hade slarvats. Men men. Nya tag till våren. 



Dahliorna fick till slut komma i sina korgar och trots att det är ett vågspel varje år så fick de flytta direkt från vinterförvaring rätt in i korgar och krukor. Annars brukar de mellanlanda i mindre plastkrukor men det hanns inte med i år.




Det blev ett ljuvligt väder. Från vinter till sommar på bara ett par regniga veckor. Och som vi njöt - både jag och katterna. Men det underbara vädret bara exploderade trädgården i färg. Det plockades mängder och buketter och bands även en och annan krans av härligheterna. 




Äntligen fanns både tid, lust och behov av att fixa och dekorera. Gamla flaskor och klockor av glas fick bli ett fint stilleben bland julrosor, vårkrage och vårpigga pioner.




Självklart blommade tulpanerna i mängder. Men de förtjänar  ett eget inlägg så ni får ge er till tåls. Men här kommer en liten sneakpeak på hur murrabatten såg ut. Lövutspringet (vilket fantastiskt ord!) på kopparlönnen, Acer griseum, är så oerhört vackert och gör sig så fint till tulpanerna 'Queen of Night' och 'Jackpot'.




Och fruktträden - tänk så de blommade! Under våra tio år i trädgården har de aldrig varit så maffiga. Det här är vårt päron, 'Göteborgs diamant', som blommar så överdådigt.




Under sista dagarna i maj genomfördes även sommarens största trädgårdsprojekt. Efter att ha tröttnat på att lappa och laga våra gamla trädgårdsportaler så bestämde vi oss för att bygga en gedigen sak som skulle klarar både höststormar och rosens prunkande tyngd. Portalen blev över förväntan och ett eget inlägg om den finns att läsa HÄR




Vi njöt som sagt av strålande sommarväder under nästan precis hela maj. Men redan nu kan man ana att gräset är trött och att växterna inte växt sig lika höga som vanligt. Det är slutet av maj och redan brist på vatten. Hur ska detta gå?!

Kram,


torsdag 27 december 2018

Året som gått - januari till mars

Under nästan alla år som bloggare har jag försökt att sammanfatta årets om gått. Vad har varit bra och vad har varit mindre lyckat. Motgångar och medgångar. Som ett slags bokslut över trädgårdsåret. Och även om jag inte bloggar så mycket längre är det roligt att göra den här sammanfattningen och på så sätt minnas tillbaka på det som varit.  





Året började med plusgrader och blöta dagar. Den största behållningen i trädgården var att mata fåglarna och att ströva runt och filosofera över vad som skulle genomföras under året.




Eftersom det knappt kom någon snö fanns det inte heller något att skotta. Istället pysslades det med granar och ljuslyktor.




Visst kom det snö till slut men den största mängden, den kom i februari.




Och som det snöade. Från nästan ingenting så kom det flera decimeter på en gång. Och det slutade inte. Vi skottade och skottade och skottade igen för att göra plats för den nya snön.




Men visst var det vackert. Och trädgården mådde säkert bra där under det mjuka täcket. 




Inomhus funderades det på frösådder och snickrades vidare på det hett efterlängtade skafferiet. Och drevs kvistar och frossades i tulpaner.





Just det här med att driva kvistar är bästa tipset för att snabbt få vårigt inomhus. Och till ingen kostnad alls. Ju större desto bättre.




Och när februari gick mot sitt slut börjades det drömma om vår på riktigt. För visst borde det väl vara dags för de första vårtecknen?




Det visade sig att snön var här för att stanna. Faktiskt under prick hela mars. Skulle en ens hitta ett enda vårtecken - förutom takdropp de allra varmaste dagarna - fick en leta inomhus. För inomhus spirade det både av frösådder och tulpaner som dragit iväg i höjd efter att ha fått stå i det mörka garaget alldeles för länge.



Vi gjorde vårt bästa ändå för att det skulle kännas som vår. Släpade ut katter, filtar och kaffekoppar och blundade mot solen. Lite, lite värmde den allt.




I mars besöktes Nordiska Trädgårdar. Lycka att äntligen få sniffa på fuktig jord och ha andra färger än vitt på näthinnan. Allt om Trädgårds presenterade nya numret och se där. Vår trädgård fanns med både som finfin artikel skriven och fotad av Susanna Rosén och på självaste omslaget.




Lagom till påsk började den lilla trädgårdsbänken vid vår ingång att tina fram. Skulle detta snöelände aldrig försvinna?!




Fortsättning följer.

Kram,